Numera umgås jag mycket med folk som tycker att alla liv spelar roll, eller svarta liv för all del, eller någon annan form av världsförbättrande grej. Förr umgicks jag bara med underbart cyniska människor som inte tyckte att liv spelade någon större roll, för allt suger ändå, alla människor är fan i grunden onda eller trista och jorden kommer oavsett att gå under.
Fan, vad jag saknar det umgänget!
Jag saknar folk som levde livet på premissen att allt ändå suger, så man kan lika gärna göra vad fan som helst för att få det uthärdligt. Okej, jag saknar inte depressionerna och självmordsförsöken eller folk som romantiserade att de gillade att skära sig själva med vilket vasst objekt som än fanns tillgängligt, men jag saknar grundtanken. Acceptansen av att vi bara är små jävla människor i en stor jävla skitvärld och att det är därför som kinderägg och kattungar är sjukt viktiga i det stora hela.
"Jag har förlorat min tro på mänskligheten!" läser man då och då på sociala medier och i bloggar. Fuck, hade du en tro på mänskligheten? Vi hade ingen sådan. Vi hade på förhand accepterat att folk generellt sett är ogina fucktards och sedan bara låtit det vara. För det finns inget vi kan göra åt att folk är fucktards, särskilt inte över jävla INTERNET.
Jag har fortfarande ingen tro på mänskligheten. Den förlorade jag innan jag fyllt tolv. Det var rätt skönt. Och ibland kontrar folk med att "Åh, nu har jag återfått litet av min tro på mänskligheten!" "Faith in humanity restored!" och något snuttigt inlägg. Jag vill inte återfå tron på mänskligheten, det innebär fan bara att man har något att förlora igen nästa gång bajs träffar fläkten.
Och folk jobbar på att "bli bättre människor" och tävlar i hundra meter PK, medan vi fan bara försökte överleva. "Bättre människor". Pfft. Överleva trumfar att vara en bättre människa.
Folk är folk. De kommer alltid att vara, oavsett etnicitet, religion, sexuell läggning eller kön, 90% fucktards och som mest 10% individer som är värda att slösa sin tid och energi på.
No life matters.
Faith in humanity still zero.
Kattungar rockar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar