Hösten är här och därmed saknar jag Alv mer än vanligt. För hösten är vår tid. Höstens minnen är många, såsom är fikastunder med äpple- och kanelte på Café Momo för över femton år sedan. Hösten är minnen och hösten är kärlek. Att ha piratfester och hinka rom. Att frysa rumpan av sig på egofotograferingar i skogen. Att prata om böcker och stjärnor och filosofi och magi och filmer och funderingar och misantropi och kläder och människor vi en gång känt och musik vi en gång lyssnat på. Det är superlånga promenader genom drivor av löv. Det är minusgrader och överraskande varm sol. Det är att sitta och turas om att läsa dikter av Nils Ferlin eller Dan Andersson. Det är att prata om spöken och monster och om varför japanofiler tvunget måste ha mer hårspännen än hår. Det är fniss och katter och fånerier och att bara strosa omkring på stan och titta på saker. Det är minnesblixtar av pyttesmå, osynliga satanister i vår väg och händerna Fjodor och Pjotrs sällsamma beteenden. Det är UFO:n och teprovningar och kedjerökning. Det är Bowie och texttolkningar och glitter. Det är synthmusik och människofientlighet och dåliga skämt som är bra. Det är spontana reggaelåtar. Det är utspel och brädspel. Det är så många saker och det är så saknat som bara en helkväll med alkohol och dåligt kodade html-sidor på fyllan kan vara.
Men snart! Snart! Tills dess kurar jag ihop mig i den alvdoftpreparerade luvjackan och skruvar upp musiken i hörlurarna.
<3
SvaraRadera