Jag har ingen smart telefon. "Om en sådan telefon är så smart, hur kommer det sig då att jag inte har något körkort?" som man kan säga. Okej, förmodligen bara en handfull som fattar referensen, men det är okej. Du är okej ändå. Jag är bara en grottkvinna, vem är jag att döma?
Jag har en dum telefon. Den laddar ur väldigt ofta och sjunger på sista versen. Det börjar bli hög tid för att skaffa en ny. Jag bjuder på några intressanta objekt på Tradera och förfasar mig över att de har pekskärmar och ser ut som små datorer. Minns någon "palm pilot"? Handdatorn? Nej, jag antar att ni inte gör det. Jag hade en sådan en gång tusen år efter att den blivit omodern. Den sög. Jag är rädd att den här nya prylen också skall suga. Jag är rädd för att förvandlas till en zombie som i stället för att umgås med mina vänner sitter och stirrar på en skärm och tapp tapp tapp-pekar med fingret. Jag är rädd att jag skall kolla Facebook på bussen i stället för att läsa en bok.
Jag vet inte hur det här hände. Jag var online innan det var coolt. Medan det fortfarande bara var suspekta kufar och nattarbetande Ericsson-anställda som fanns på chattar och hade hemsidor. Sedan någonstans planterade jag klackarna i marken, började spjärna emot och skrika "JAG VILL INTE!"
Jag vet inte riktigt när det hände. Jag vet inte riktigt om jag vill sluta streta emot.
Men det finns ju trots allt mobilskal med Totoro på. Det är ju alltid något. Mobilskal. Hah! De fanns ju till dumtelefonerna också, innan man insåg hur opraktiskt det var med ett extra skal och slutade med sådana fånerier.
Men vi får se. Vinner jag en auktion så stiger jag väl lite närmare 2010-talet, även om den med min nuvarande kassa förmodligen är från 2000-talet i alla fall. Det känns lite tryggare så. Lite mindre skrämmande.
Det är något med mobiler som liksom är smarta nog för att transformeras till en dalek så fort man vänder ryggen till. Något... obehagligt.
Jag har en dum telefon. Den laddar ur väldigt ofta och sjunger på sista versen. Det börjar bli hög tid för att skaffa en ny. Jag bjuder på några intressanta objekt på Tradera och förfasar mig över att de har pekskärmar och ser ut som små datorer. Minns någon "palm pilot"? Handdatorn? Nej, jag antar att ni inte gör det. Jag hade en sådan en gång tusen år efter att den blivit omodern. Den sög. Jag är rädd att den här nya prylen också skall suga. Jag är rädd för att förvandlas till en zombie som i stället för att umgås med mina vänner sitter och stirrar på en skärm och tapp tapp tapp-pekar med fingret. Jag är rädd att jag skall kolla Facebook på bussen i stället för att läsa en bok.
Jag vet inte hur det här hände. Jag var online innan det var coolt. Medan det fortfarande bara var suspekta kufar och nattarbetande Ericsson-anställda som fanns på chattar och hade hemsidor. Sedan någonstans planterade jag klackarna i marken, började spjärna emot och skrika "JAG VILL INTE!"
Jag vet inte riktigt när det hände. Jag vet inte riktigt om jag vill sluta streta emot.
Men det finns ju trots allt mobilskal med Totoro på. Det är ju alltid något. Mobilskal. Hah! De fanns ju till dumtelefonerna också, innan man insåg hur opraktiskt det var med ett extra skal och slutade med sådana fånerier.
Men vi får se. Vinner jag en auktion så stiger jag väl lite närmare 2010-talet, även om den med min nuvarande kassa förmodligen är från 2000-talet i alla fall. Det känns lite tryggare så. Lite mindre skrämmande.
Det är något med mobiler som liksom är smarta nog för att transformeras till en dalek så fort man vänder ryggen till. Något... obehagligt.
Bara att bestämma sig för att läsa eb bok på bussen. Det är vad jag dör. När jag har dator är telefonen mestadels Spotify-spelare? Wikimaskin, GPS ocj ... telefon.
SvaraRaderaStavningen ovan är för övrigt en bra förklaring åå varför.
RaderaNu skall vi se, menar du att när du inte har datorn är telefonen allt det nämnda? Eller menar du att när du har datorn så förpassar du ändå dessa aktiviteter till mobilen?
RaderaFörvirrad!
Även om det kan vara spännande i början att kolla Facebook på bussen, exempelvis, så försvinner den tjusningen rätt fort. Dessutom så kan man läsa böcker på telefonen, praktiskt om man glömmer sin bok eller bara har boken som typ en PDF.
SvaraRaderaKan man också skicka dubbla poster som svar på saker, eller är det på datorer? ;P
RaderaJag brukar få ont i hjärnan av att läsa på allt annat än papper, men jag är nog lite sugen att testa några e-böcker som inte går att få tag i här i Sverige, får jag erkänna.
Även om det kan vara spännande i början att kolla Facebook på bussen, exempelvis, så försvinner den tjusningen rätt fort. Dessutom så kan man läsa böcker på telefonen, praktiskt om man glömmer sin bok eller bara har boken som typ en PDF.
SvaraRaderaMin smarta Blackberry är min tredje hjärnhalva, och har revolutionerat hela mitt liv. Från att ha varit den där hysteriskt tankspridda akademikern som aldrig kommer i tid till avtalade möten, om hon ens dyker upp, som aldrig har med sig rätt material eftersom hon trodde att det handlade om något annat, som inte visste vad hon handlade, vilken dag i veckan det var eller riktigt säkert vilken planet hon befann sig på, för att inte tala om var hon lämnat sin TARDIS, framstår jag nu som en nästan delvis normal människa med ett halvfungerande minne. Lättnaden över att slippa leva med ständigt dåligt samvete för saker jag inte vet att jag glömt - bara fullständigt medveten om att jag glömt. Det mesta. Och därmed krånglat till tillvaron för okänt antal människor - går knappt att klä i ord.
SvaraRaderaKort sagt, du behöver inte oroa dig. En smartphone är ett himla nifty verktyg, men har inget eget liv.
Inte än på ett par år, i alla fall.
Det känns betryggande. Jag tenderar själv att tappa bort möten, papper, slaktknivar, tärningar och allehanda viktigheter. Undra om man kan ta kort på folk och skriva namn och ha dem i telefonen också i och med att jag är ansiktsblind. ;P
Radera