Overklighet

Badet har gjort mina fötter till en gammal, gammal kvinnas. Voldemort sover fortfarande i hallen, med nosen instoppad under svansen som beskydd. Det känns hela tiden som om jag springer med andan i halsen och försöker komma med en buss som redan försvunnit i fjärran. Maken är försvunnen, men jag vill inte heller ringa och tjata. Dagen känns underlig, kvällen likaså. Håret är bara blött i topparna. Det finns en hinna över verkligheten som jag inte kan tränga igenom. Ingenting händer på riktigt, utan bara genom hinnan. Fingertoppar mot kall glasruta. Det drar in från fönstret, men regnet på fönsterbläcket har torkat. Någonstans i lägenheten hoppas jag att det finns kristaller som jag kan hänga upp. Någonstans inom mig hoppas jag det finns en glöd. Jag fryser.