När han kommer hem

I helgen har jag och faunen städat i verkstaden i mammas källare. Verkstaden är egentligen bara halva pannrummet som är överfullt med Kan Vara Bra Att Ha. Det finns det mesta du någonsin kan tänka dig finns i en järnaffär, men samtidigt i sådant kaos att man inte kan hitta någonting om så ens liv hänger på det.
Där har vi städat. Vi har sorterat, sopat, plockat och rensat ut. Hela tiden hittar vi saker som vi inte har en aning om vad det är för något och varje gång är jag på väg att säga: "Vi frågar pappa när han kommer hem i stället."
Det är snart nio år sedan han gick bort. Nio år och ändå är han fortfarande så nära att jag tycker vi skall vänta tills han kommer hem. En del människor dör inte, de bara försvinner och kommer hem när som helst. Pappa var sådan.

Varje sak vi slänger gör ont, för varje sak vi slänger är något som pappa rört vid, något han avvägt att det är värt att spara. Å andra sidan ansåg han att allt går att använda någon gång. Allt kan vara bra att ha.
Jag tycker att han kunde vara bra att ha.

Sedan gick jag och mamma igenom en massa gamla papper. Jag sparade nog lite för mycket där också. Men där har ju pappa klottrat på baksidan. Där har han skrivit sin signatur. Det där är elräkningen från vårt gamla hus. Det där är min historia.
Det jag egentligen ville hitta fann vi inte. Tydligen började pappa skriva på en bok en gång. Kanske ligger papprena i källaren om de inte är bortsorterade. Jag måste leta.

Eller så frågar jag pappa när han kommer hem.