What's he building in there?
What the hell is he building
In there?
Ichabods granne i lägenheten bredvid är galen. Normala grannar borrar upp en jävla bokhylla när de flyttar in och sedan är det bra med det. Den här grannen borrar jämt. I tid och otid. Med långa och korta intervaller. Fullkomligt utan en röd tråd. Jag har börjat fundera på hur lägenheten ser ut nu. Är det hål i alla väggar, möbler, golv och tak? Ja, förmodligen.
Varför? Ingen vet. Det finns helt enkelt ingen rimlig förklaring till detta förbannande, jävla, otroligt enerverande, helvetes borrande.
What's he building in there?
What the hell is he building
In there?
29 nov. 2008
28 nov. 2008
Verkligheten tränger sig på
I dag har jag varit ledsen nästan hela dagen. Ni vet den där sortens oförklarliga nedstämdhet som man inte riktigt vet var man skall göra av. Ingenting känns inspirerande, inte ens att umgås med nära vänner eller vandra längsmed kullerstensgator omgivna av imponerande vackra hus. Inte ens att läsa Najadens Sång. Inte ens... någonting. Jag tror att det delvis är en form av hemlängtan och delvis att Verkligheten knackar på mitt medvetande igen. Måste försöka få rätsida på allt och jag vill inte. Jag hatar rätsidor. Jag vill bara läsa, skriva, skapa och vara. Jag vill inte behöva tänka och reagera på verkligheten också.
I morgon vet jag inte vad jag skall hitta på riktigt och det börjar bli dags att dra sig hemåt. Konstigt nog känns inte det heller lockande fast jag saknar hemma. Det är bara dumt och rörigt alltihop. Känner mest av allt för att kura ihop mig framför en halvbra TV-serie med en kopp varm choklad och en katt i famnen. Tyvärr har jag inte möjligheten att göra något av det just nu.
Jag saknar overkligheten, det är problemet. Den brukar alltid gå hand i hand med mig här nere i Lund, men just nu har den skuttat iväg någon annanstans. Opålitlig, som allting annat.
Ja, jag längtar nog hem, trots allt. Vill krypa ned med Oscar och Murkla på nätterna och somna med konstigt surr i hörlurarna jag stulit från Oscars huvud när han redan slumrat in. Vill brygga te och sitta och prata rollspel med Nina. Vill leda mina spelgrupper till fler källare som blivit rikt försedda med tentakelmonster. Vill åka ut till mamma, dricka glögg och arbeta på mitt vampyrjägarkit. Vill... vill... vill.
Overkligheten reste nog före mig hem. Har ni i Nerike sett till den?
I morgon vet jag inte vad jag skall hitta på riktigt och det börjar bli dags att dra sig hemåt. Konstigt nog känns inte det heller lockande fast jag saknar hemma. Det är bara dumt och rörigt alltihop. Känner mest av allt för att kura ihop mig framför en halvbra TV-serie med en kopp varm choklad och en katt i famnen. Tyvärr har jag inte möjligheten att göra något av det just nu.
Jag saknar overkligheten, det är problemet. Den brukar alltid gå hand i hand med mig här nere i Lund, men just nu har den skuttat iväg någon annanstans. Opålitlig, som allting annat.
Ja, jag längtar nog hem, trots allt. Vill krypa ned med Oscar och Murkla på nätterna och somna med konstigt surr i hörlurarna jag stulit från Oscars huvud när han redan slumrat in. Vill brygga te och sitta och prata rollspel med Nina. Vill leda mina spelgrupper till fler källare som blivit rikt försedda med tentakelmonster. Vill åka ut till mamma, dricka glögg och arbeta på mitt vampyrjägarkit. Vill... vill... vill.
Overkligheten reste nog före mig hem. Har ni i Nerike sett till den?
25 nov. 2008
Rapport från forumet
Såsom man skriver skall man också uppfattas:
XXXXX KXX från Trollhättan i Västra Götalands län, 27/10 kl 15:00
Precis, Gud finns inte förens det är bevisat att h*n finns, samma sak med utomjordingar, loch ness, bigfoot, tomten osv.
Kultist T27 från Örebro i Örebro län, Idag kl 11:38
Loch Ness är för övrigt en sjö vars existens är fullt bevisad, även bland erkända skeptiker.
XXXXX KXX från Trollhättan i Västra Götalands län, 27/10 kl 15:00
Precis, Gud finns inte förens det är bevisat att h*n finns, samma sak med utomjordingar, loch ness, bigfoot, tomten osv.
Kultist T27 från Örebro i Örebro län, Idag kl 11:38
Loch Ness är för övrigt en sjö vars existens är fullt bevisad, även bland erkända skeptiker.
19 nov. 2008
På fri fot
Väskan står färdigpackad i hallen och mp3-spelaren är laddad med en salig blandning av Draco and the Malfoys, Debussy, Voltaire och Prodigy. Extra batterier ligger i handväskan. Om mindre än två timmar går tåget och om en halvtimme skall jag traska iväg till bussen.
Det känns konstigt. Jag reser nog för lite nuföritden, för det känns verkligen väldigt konstigt. Jag har någon slags resfeber, jag glöder och känner mig självlysande. Det känns som om jag faktiskt lever för omväxlings skull.
Fast jag kommer sakna Oscar och jag kommer att sakna sena nätter på Second Life med Tomb. Däremot kommer jag att få träffa så mycket folk som jag annars saknar varenda dag, så det väger över till Skånes fördel.
Det är höst. Jag skall ut och resa. Jag drar en lättnadens suck.
Jag är på fri fot.
Det känns konstigt. Jag reser nog för lite nuföritden, för det känns verkligen väldigt konstigt. Jag har någon slags resfeber, jag glöder och känner mig självlysande. Det känns som om jag faktiskt lever för omväxlings skull.
Fast jag kommer sakna Oscar och jag kommer att sakna sena nätter på Second Life med Tomb. Däremot kommer jag att få träffa så mycket folk som jag annars saknar varenda dag, så det väger över till Skånes fördel.
Det är höst. Jag skall ut och resa. Jag drar en lättnadens suck.
Jag är på fri fot.
18 nov. 2008
Laundry day
I morgon åker jag till Skåne. I går kändes allt så förtvivlat stressat och nu är allt lugnt igen, förvånande lugnt. Gick upp rätt tidigt för att se när min tvättid var schemalagd. Fick se att det inte var dags förrän klockan ett och kunde därmed tillbringa förmiddagen med exakt vad jag behagade. Traskade och köpte en pan pizza och en cola innan jag återinfann mig i lägenheten och tog hem några avsnitt av American Dad. Egentligen är det inte en serie jag uppskattar enormt, men det är bra på sätt och vis. Den kräver ingen som helst hjärnaktiviet, men är tillräckligt roande för att fungera som underhållning. Exakt vad jag efterfrågade i dag. Dessutom hittade jag en gammal pocket som jag knappt kommer ihåg som jag kan läsa om.
Det känns bra. Mycket bra.
Vid ett skall jag rulla ihop några mattor som hängt äckliga alldeles för länge och släpa ned dem till tvättstugan samman med min packning inför morgondagen. Vid fyra när tvättiden är slut åker jag in till stan, hämtar ut biljetten och lämnar tillbaka några böcker på biblioteket samt handlar saker till kvällsmaten.
Om jag råkar känna mig kreativ därimellan så håller jag på med en docka som skall heta Mahir Stargazer. Han är den mest komplicerade dockan hittils, men jag tror att han blir bra. Håller också på med en teckning på ett par rollspelskaraktärer.
Kort sagt är det här en helt normal dag i mitt liv... och det känns skönt.
Det känns bra. Mycket bra.
Vid ett skall jag rulla ihop några mattor som hängt äckliga alldeles för länge och släpa ned dem till tvättstugan samman med min packning inför morgondagen. Vid fyra när tvättiden är slut åker jag in till stan, hämtar ut biljetten och lämnar tillbaka några böcker på biblioteket samt handlar saker till kvällsmaten.
Om jag råkar känna mig kreativ därimellan så håller jag på med en docka som skall heta Mahir Stargazer. Han är den mest komplicerade dockan hittils, men jag tror att han blir bra. Håller också på med en teckning på ett par rollspelskaraktärer.
Kort sagt är det här en helt normal dag i mitt liv... och det känns skönt.
17 nov. 2008
Rollspel i Second Life
Till min stora lycka har jag äntligen hittat ännu ett sätt att undfly verkligheten på. Second Life. Tomb, som den krigare mot verkligheten som han är kom på ett sätt att göra det ännu mer markant. Så nu rollspelar vi i Second Life. Det är grejjor det.
I dag har vi exempelvis varit på besök i Hogsmead och druckit honungsöl, poserat som döda i munnen till en gigantisk djuphavsfisk i Transylvanien och varit på besök i en helt fantastisk trädgård!
Följ våra karaktärer Tarna och Tilias resor på http://www.verklighetskrig.com/explora/
Läkarna behöver också vård
En del undrar varför jag avslutat kontakten med psykiatrin och börjat ställa in mig på att klara mig själv i februari när sjukskrivningen går ut, när jag så uppenbart fortfarande har problem. Hah, ja, mina vänner är mycket öppenhjärtliga av sig. Nåja, här kommer förklaringen, tidigare postad och borttagen, noga rensad från alla namn och de värsta svordomarna:
Fredagen den 5:e januari 2007
Jag har aktivitetsersättning. Sådan ges ut från försäkringskassan till folk som är sjuka, och den ges ut årsvis. Således måste man bli sjukskriven ett helt år för att få sådan. Min ordinarie läkare kunde hux flux inte skriva ut något intyg till försäkringskassan när det var dags, utan fallet skickades vidare till den förra kommunen jag bodde i och den skickade tillbaka en akutremiss till kommunen där jag bor. Akutremissen gav mig tid hos en ny läkare efter TRE månader. Oj så akut.
Lyckligtvis hade snäll försäkringskassa tagit ett tillfälligt beslut så att jag får pengar några extra månader eftersom de vet att sjukvården i Sverige mestadels bara är sjuk.
Hur som helst. Doktorn visade sig vara en komplett idiot. För det första är han en psykläkare som knappt pratar svenska. Bara det är ju skrattretande. Dessutom så var det första han tog upp faktumet att jag aldrig varit ordentligt ute på arbetsmarknaden, och att vi var tvugna att göra något åt det. Inte ett ord om att jag skulle bli frisk eller må bättre, utan att jag var tvungen att komma ut i arbetslivet. Eller som han uttryckte sig:
"Du måste ju få en utbildning, ett jobb, en social status..."
En SOCIAL STATUS? Det HAR jag redan... och för övrigt, vad i helvete har han med min sociala status att göra? Vad har han med min arbetsförhet att göra? Inte ett jävla dugg. Hans jobb är att bekräfta om jag är sjuk och att jag har den vård jag behöver för att bli frisk, inte att skriva ut tabletter till mig så att jag skall kunna arbeta så snart som möjligt.
Han skall se till att jag blir frisk. Om jag sedan vill använda min nyvunna frihet till att ge FAN i att jobba och luffa runt i världen samt arbeta svart som hora är faktiskt MIN ensak och inte hans. Är han någon slags dålig korsning mellan arbetsförmedlare, socialkärring och läkare, kanske?
Hur som helst, sedan bläddrade han i papprena, hummade lite och kommenterade anklagande att det i papprena stod att jag "ställde mig negativ till medicinering".
Få se nu. Först fick jag theralentabletter som gjorde mig kräkfärdig och att jag inte fungerade på dagarna, sedan paroxetin som gjorde att mitt ena ben svullnade upp och efter det tackade jag nej till soloft. Jag berättade det. Han skrev då ut tabletter som inte ens finns med på listan över rekommenderade läkemedel och sedan sa han att han kunde sjukskriva mig i fem veckor och sedan skulle jag på återbesök! Är han helt stöpt i koskit, eller vad är det frågan om? VET han inte ens vad aktivitetsersättning innebär? Under de fem veckorna ville han att jag skulle gå på sjukhusets rehabiliteringsavdelning också. VA? Jag klarar inte av ett jobb för att jag inte KAN komma upp på morgnarna, för att jag somliga dagar är fången i min egen lägenhet och får panikanfall. Så det låter ju som en bra plan att jag skall kunna gå på rehabiliteringsskit bara jag får en tablett. Jag frågade vad man gjorde där och han förklarade att man kunde laga mat eller syssla med datorer.
Men jag har ju faktiskt en spis och en dator hemma!
Och när jag kritiserade honom och hans undermåliga kunskap så har han faktiskt MAGE att säga följande:
"Du kan avsluta kontakten med psykiatrin när som helst. Det var ju faktiskt du som tog kontakt med psykiatrin i första hand och det är ju du som säger att du är psykiskt sjuk."
JAG som säger att jag är psykiskt sjuk? Aha. Så alla dessa sjukskrivningar och intyg från diverse läkare genom åren är alltså bara fragment av min fantasi? Har jag förfalskat dem eller drömt dem?
Jag vägrade genomgå någon rehabilitering så nu står det nog "motvillig till vård" i mina papper också med rött bläck över halva sidan.
Men visst, fem veckor med den käre doktorns mirakeltinktur så är jag säkert frisk. Jag som varit sjuk i över tio år nu (har jag någonsin varit frisk?).
Och hela inställningen när han frågade ut mig om utbildningar och jobb. Sådant han faktiskt inte har det minsta att göra med. Inte ett jävla dugg. Hela den där attityden om att jag bara är någon lat samhällsparasit.
Under hela samtalet yttrade han ingenting om att jag skulle bli frisk eller må bättre, bara att jag skulle få social status och kunna arbeta och äta tabletter.
Visstja. För övrigt hade han inte ens PRATAT med min kurator, eller visste ens att jag hade en...
och jag skall dit på provtagning för att de måste se om jag knarkar eller inte. Så jävla förnedrande.
Tisdagen den 23:e januari
Ja, läkarna behöver också vård, men det var inte vad inlägget skulle handla om. Inlägget handlar i stället om att det enda sättet att få tag i en psykläkare på är att skära upp hela armarna och åka in akut.
Jag har ingen lust att skära mig och jag vill inte det heller, men om det är priset jag måste betala för att få någon som helst vård så antar jag att jag blir tvungen att betala det.
Tänk om de lägger in mig, de är ju rätt förstjusta i det här i stan? Då antar jag att det är ännu ett pris jag måste betala.
Sverige är ett underbart land! Hejja Sverige!
Måndagen den 19:e februari
Nu har jag varit på återbesök hos doktorn. Här följer godbitar ur besöket.
- "Din läkare har ringt till min chef, men du skall veta att min chef håller med mig."
Tolkning: Min mamma säger att jag har rätt, minsann, så det är ingen idé att du klagar.
- "Du säga jag prata dålig svenskat. Jag har minsann varit i Sverige i över fyrtio år. Jag prata bra svenskat och har utbildat mig här."
Tolkning: Du måste förstå att jag pratar jättebra svenska. Det sker automatiskt genom att jag bott här länge.
Kommentar överflödig.
- "Du kan ju inte uttrycka dina symptom.?"
Kommentar: Och alla har alltid sagt att jag är bra på att uttrycka mina symptom. Kan det vara så att han INTE KAN LYSSNA för att han delvis är ignorant och delvis inte ens förstår hälften av språket?
- "Då sjukskriver jag dig två månader genom sjukintyg till försäkringskassan."
- "Eh, jag behöver sjukintyg för aktivitetsersättning."
- "Du vill ha sjukpenningen, ja."
- "Aktivitetsersättning."
- "Du kan kalla det vad du vill." *avfärdande*
Kommentar: Det är OLIKA saker. Man kan inte alls kalla det vad fan man vill. Ingen koll på NÅGONTING är tydligen meriterande för en läkare.
- "Jag skulle vilja bli satt i kontakt med en läkare som utreder ADHD hos vuxna."
- "Du måste förstå att man inte får ADHD som vuxen, det har man från när man är barn."
(Min mor inflikar att jag ju kan ha haft det utan att det har blivit uppmärksammat. Han frågar om någon misstänkt det när jag var barn, men jag gick ju inte till någon läkare särskilt ofta när jag var barn.
Sedan säger han att han skall prata med sin chef (minns också då att hon håller med honom och är på hans sida, vilket han ju var så noga med att påpeka) och de skall se om det finns skäl nog att ställa mig i kö för utredning.... en kö som är TRE ÅR LÅNG. Vårdgarantin är ett skämt.
Dessutom stavade han mitt namn fel på receptet. Hur svårt är det egentligen att stava till ett vanligt efternamn, särskilt när man har namnet svart på vitt på pappret FRAMFÖR SIG?
Efter besöket fick jag gå och kissa i en mugg inför publik så att de skall veta att jag inte knarkar.
Förtroendeingivande värre.
Nu skall jag ringa min kontaktperson på patientnämnden.
Tjipp.
Min patientnämndperson är på semester. Min kurator är på semester. Försäkringskassan har för första gången skitit blankt i att ge mig några som helst pengar. Alla tecken hopar sig mot faktum.
Onsdagen den 28:e februari
I dag fick jag en underbar nyhet. Min kurator på, som för övrigt är den enda vettiga sådana jag träffat på år och dag... och den enda jag någonsin sett fram emot att träffa i sådana sammanhang är härmed förbjuden att träffa mig mer. Jepp, hör och häpna, men kärringen till överläkare på psyk (samma kärring som håller med doktorn) ringde till vårdcentralens överläkare och gav order om att deras kontakt med mig gällande psyket skulle avslutas.
För trots att dokton inte tror på att jag är sjuk så är jag ändå för sjuk för att få gå till den enda kurator som faktiskt fått mig att må lite bättre under tio års tid. I stället skall jag gå till den doktorn som inte talar språket ordentligt, inte lyssnar på vad man säger, inte fattar någonting, inte kan några som helst regler och som jag dessutom anmält till patientnämnden - och det vet han om! Han är nu den som är huvudansvarig för min fortsatta vård!
För övrigt var det också min kurator som tog hand om jobbiga kontakter såsom den med försäkringskassan och konstiga överläkare åt mig... och nu skall jag plötsligt göra det själv... för att... det mår jag... bättre av?
När min kurator berättade att överläkaren på psyket hade ringt överläkaren på vårdcentralen där kuratorn arbetar och sagt att de inte fick ha någon kontakt med mig längre gällande psyket, när jag fick reda på att den enda vettiga kurator jag känner till inte fick hjälpa mig längre, då föll jag.
Jag kände igen känslan. Det var samma känsla som när jag som barn fick beskedet av min bästa vän att hennes mamma inte ville att vi skulle leka med varandra längre.
Den där känslan av genuin hopplöshet.
Då man inser att man bara är patrask, skit under nageln. Någon som inte förtjänar någonting alls.
Onsdagen den 14:e mars
Nu skall ni få veta de senaste händelserna i mitt äventyrliga liv som sjuk.
Damen från försäkringskassan ringde. Hon hade pratat med min läkare och lät lite fundersam över en sak. Hon berättade att läkaren ville att hon skulle skicka det förra läkarutlåtandet till honom. Varför hade hon ingen aning om och det hade inte jag heller, särskilt som det redan FINNS i journalen!
Sedan så berättade också damen att han frågat om en annan sak som verkligen förvirrade henne. Han hade bett att få papper på min tillfälliga förlängning av aktivitetsersstödet.
VAD?
Ingen av oss förstod varför han skulle ha dessa papper, så jag bad henne att inte skicka dem till honom. Han har inte ett dugg med det att göra... vilket hon också höll med om.
Pratade med mamma om saken. Hon antog att läkaren åter igen inte trott på vad jag sa när jag berättade om tillfällig förlängning och ville se det med egna ögon.
Så vad får vi då? Vi får en läkare som inte orkar titta i sin patiens journaler, en läkare som jobbar på psyk och tvingar mig sluta hos min kurator trots att han själv inte ens är psykutbildad utan är en allmänläkare, en läkare som inte tror på ett jota av vad jag säger utan måste ha allting bekräftat och en läkare som tror att sjukskrivning, aktivitetsersättning och sjukpenning är precis samma sak.
Och överläkaren är på hans sida.
Brrrrr....
Ibland verkar det så mycket enklare att blåsa skallen av sig.
Torsdagen den 5:e april
Nu har jag varit hos läkaren igen. Han sade följande:
- Att han skall skriva svar på min anmälan till patientnämnden innan den åttonde och rätta alla mina sakfel eftersom jag tydligen ljuger om ungefär allt han har sagt.
- Att försäkringskassan ljuger när de säger att han försökte få papper på mitt förlängda aktivitetsstöd från dem.
- Att min kurator ljuger när hon säger att hans chef ringde hennes chef och sa att hon inte får träffa mig mer utan att jag enbart skall omhändertas av psykiatrin på sjukhuset.
- Att jag inte alls har ADHD, för det vet han eftersom han träffat mig tre gånger a tio minuter och inte förstått ett ord jag sagt, så därför blir jag inte satt i kö för utredning.
- Att han pratat med de andra läkarna om ifall jag skall byta läkare, men att jag inte får göra det trots att jag anmält honom och han uppenbarligen tar det personligt som fan.
- Att det skall bli avstämningsmöte med honom, någon från försäkringskassan och min nya kurator som träffat mig EN gång för att diskutera jobb och utbildning för mig.
- Att samtidigt som jag är för sjuk för att gå hos min kurator och så sjuk att han dessutom kan "skriva en remiss så att jag blir inlagd när som helst" skall börja plugga och arbeta.
Och DEN är man fast med? Jag vet inte vad jag skall ta mig till längre.
Jag orkar inte mer.
Onsdagen den 25:e april
Läkaren började prata om avstämningsmöte med försäkringskassan och allt möjligt. Jag förstod ingenting. Sådana möten har man nämligen i huvudsak när föreningskassan gjort en utredning om huruvida man är arbetsför eller inte.
Min kontaktperson på försäkringskassan var lika förvirrad hon, men ordnade med ett möte för att se vad läkaren ville.
Han ville förstöra ännu mer än vad han redan gjort. Han skriver inget intyg. Här är några mer godbitar:
ADHD
Läkaren påstod ju att jag inte hade några av symptomen för ADHD. Det är komplett bullshit. Jag frågade honom därmed hur många vuxna med ADHD han behandlat eller ens träffat. Han vägrade svara på frågan och sa att det minsann inte stod några symptom på det i min journal.
Andra åsikt
"Man har alltid rätt till en andra åsikt" heter det så fint. Det är inte sant. Jag bad om en annan läkare och en andra åsikt (om inte annat för att jag för fan inte kan gå hos en läkare jag anmält!). Gissa vad, jag fick ingen annan läkare, eftersom Doktorn hade minsann pratat med sina kollegor och de hade läst min journal och tyckte inte någon annan läkare behövdes och höll med honom.
Så alltså är det där med en andra åsikt bluff och båg. Man behöver tydligen bara öga igenom någons journal på kafferasten och säga "Jag hålla med du, mannen" till den ordinarie läkaren och sedan är saken biff? Yay.
Medicinering
Han kallade mig ovillig till medicinering. Jag har mottagit medicinen som han skrev ut vid vårt första besök. Lergigan. Mot ångest. En medicin som är mot nervösa besvär, åksjuka och allergi. Alltså inte ångest. I dag skrek jag åt honom blandat med fulare ord: "Jag tog en jävla lergigan innan det här besöket, se så förbannat samlad jag är!!!"
Felmedicinering, någon?
All hjälp
Jag är ju dessutom dum som nekat "all hjälp de erbjudit mig". De har erbjudit att jag skall gå på deras rehabilitering. Det är allt. För att genom att laga mat med andra psykfall så skulle jag nämligen "bygga upp ett självförtroende och sedan kunna slussas vidare ut i arbetslivet". Av att baka bullar??
Nejdå, inte alls
Åter igen drog han också upp att ingen sagt till min ordinarie vårdcentral att de inte fick ha kontakt med mig längre. I morgon ringer jag min gamla kurator och reder upp saken en gång för alla.
Intressant
När försäkringskassan och den andra närvarande personen dock började tala om att försäkringskassan kanske borde göra en utredning om huruvida jag är kapabel att arbeta eller inte så blev doktorn väldigt, väldigt tyst. Självklart, det skulle ju sätta honom i dålig dager om försäkringskassan bevisar honom fel.
Särskrivarna har vunnit. Det heter inte längre "sjukvård" utan "SJUK VÅRD".
Ett och ett halvt år senare
Efter att ha postat den ovanstående texten, då med namn på läkaren och alla instanser så fick jag ett brev från sjukhuset om att de anmält mig för olaga hot, förtal och brott mot PUL. Det stod också att besöket jag bokat in för att få läsa min journal hade ställts in och att jag "inom kort skulle bli kallad till en specialist". Det var det sista jag hörde av dem. Ingen sådan kontakt upprättades. Jag har dessutom inte hört något av polisen, så jag antar att de ljög om saken. Det brukar ju skickas ut papper om att man är anmäld i alla fall.
Gjorde ett sista försök och blev av min gamla kurator satt i kontakt med en psykolog. Denne var förutom halvdöv också dåligt svensktalande. Han genomförde en rad med ADHD-tester på mig och sade efteråt att det var troligt att jag skulle få en utredning. Sedan gjordes ett intelligenstest. Ett test där bland annat ordförståelse var en del av det hela. Sorgligt nog kunde inte psykologen i fråga ens uttala orden, utan han fick hålla fram pappret så jag kunde läsa själv. Jag vet inte vad utgången blev annat än att när det var klart så meddelade han välvilligt att jag inte alls har ADHD eller något annat tidigare diagnostiserat heller för den delen. "Du bara arg! Du inte ha ångest, du bara arg! Grr! Arg!"
Sedan ville han sätta mig på gruppterapi för aggressionshantering.
Det var min sista kontakt med sjukvården. Nu har jag accepterat att det här är mitt liv och ingen hjälp finns att få, inga nödlinor, inget skyddsnät. Det är bara att bita ihop tills käkarna värker.
Fredagen den 5:e januari 2007
Jag har aktivitetsersättning. Sådan ges ut från försäkringskassan till folk som är sjuka, och den ges ut årsvis. Således måste man bli sjukskriven ett helt år för att få sådan. Min ordinarie läkare kunde hux flux inte skriva ut något intyg till försäkringskassan när det var dags, utan fallet skickades vidare till den förra kommunen jag bodde i och den skickade tillbaka en akutremiss till kommunen där jag bor. Akutremissen gav mig tid hos en ny läkare efter TRE månader. Oj så akut.
Lyckligtvis hade snäll försäkringskassa tagit ett tillfälligt beslut så att jag får pengar några extra månader eftersom de vet att sjukvården i Sverige mestadels bara är sjuk.
Hur som helst. Doktorn visade sig vara en komplett idiot. För det första är han en psykläkare som knappt pratar svenska. Bara det är ju skrattretande. Dessutom så var det första han tog upp faktumet att jag aldrig varit ordentligt ute på arbetsmarknaden, och att vi var tvugna att göra något åt det. Inte ett ord om att jag skulle bli frisk eller må bättre, utan att jag var tvungen att komma ut i arbetslivet. Eller som han uttryckte sig:
"Du måste ju få en utbildning, ett jobb, en social status..."
En SOCIAL STATUS? Det HAR jag redan... och för övrigt, vad i helvete har han med min sociala status att göra? Vad har han med min arbetsförhet att göra? Inte ett jävla dugg. Hans jobb är att bekräfta om jag är sjuk och att jag har den vård jag behöver för att bli frisk, inte att skriva ut tabletter till mig så att jag skall kunna arbeta så snart som möjligt.
Han skall se till att jag blir frisk. Om jag sedan vill använda min nyvunna frihet till att ge FAN i att jobba och luffa runt i världen samt arbeta svart som hora är faktiskt MIN ensak och inte hans. Är han någon slags dålig korsning mellan arbetsförmedlare, socialkärring och läkare, kanske?
Hur som helst, sedan bläddrade han i papprena, hummade lite och kommenterade anklagande att det i papprena stod att jag "ställde mig negativ till medicinering".
Få se nu. Först fick jag theralentabletter som gjorde mig kräkfärdig och att jag inte fungerade på dagarna, sedan paroxetin som gjorde att mitt ena ben svullnade upp och efter det tackade jag nej till soloft. Jag berättade det. Han skrev då ut tabletter som inte ens finns med på listan över rekommenderade läkemedel och sedan sa han att han kunde sjukskriva mig i fem veckor och sedan skulle jag på återbesök! Är han helt stöpt i koskit, eller vad är det frågan om? VET han inte ens vad aktivitetsersättning innebär? Under de fem veckorna ville han att jag skulle gå på sjukhusets rehabiliteringsavdelning också. VA? Jag klarar inte av ett jobb för att jag inte KAN komma upp på morgnarna, för att jag somliga dagar är fången i min egen lägenhet och får panikanfall. Så det låter ju som en bra plan att jag skall kunna gå på rehabiliteringsskit bara jag får en tablett. Jag frågade vad man gjorde där och han förklarade att man kunde laga mat eller syssla med datorer.
Men jag har ju faktiskt en spis och en dator hemma!
Och när jag kritiserade honom och hans undermåliga kunskap så har han faktiskt MAGE att säga följande:
"Du kan avsluta kontakten med psykiatrin när som helst. Det var ju faktiskt du som tog kontakt med psykiatrin i första hand och det är ju du som säger att du är psykiskt sjuk."
JAG som säger att jag är psykiskt sjuk? Aha. Så alla dessa sjukskrivningar och intyg från diverse läkare genom åren är alltså bara fragment av min fantasi? Har jag förfalskat dem eller drömt dem?
Jag vägrade genomgå någon rehabilitering så nu står det nog "motvillig till vård" i mina papper också med rött bläck över halva sidan.
Men visst, fem veckor med den käre doktorns mirakeltinktur så är jag säkert frisk. Jag som varit sjuk i över tio år nu (har jag någonsin varit frisk?).
Och hela inställningen när han frågade ut mig om utbildningar och jobb. Sådant han faktiskt inte har det minsta att göra med. Inte ett jävla dugg. Hela den där attityden om att jag bara är någon lat samhällsparasit.
Under hela samtalet yttrade han ingenting om att jag skulle bli frisk eller må bättre, bara att jag skulle få social status och kunna arbeta och äta tabletter.
Visstja. För övrigt hade han inte ens PRATAT med min kurator, eller visste ens att jag hade en...
och jag skall dit på provtagning för att de måste se om jag knarkar eller inte. Så jävla förnedrande.
Tisdagen den 23:e januari
Ja, läkarna behöver också vård, men det var inte vad inlägget skulle handla om. Inlägget handlar i stället om att det enda sättet att få tag i en psykläkare på är att skära upp hela armarna och åka in akut.
Jag har ingen lust att skära mig och jag vill inte det heller, men om det är priset jag måste betala för att få någon som helst vård så antar jag att jag blir tvungen att betala det.
Tänk om de lägger in mig, de är ju rätt förstjusta i det här i stan? Då antar jag att det är ännu ett pris jag måste betala.
Sverige är ett underbart land! Hejja Sverige!
Måndagen den 19:e februari
Nu har jag varit på återbesök hos doktorn. Här följer godbitar ur besöket.
- "Din läkare har ringt till min chef, men du skall veta att min chef håller med mig."
Tolkning: Min mamma säger att jag har rätt, minsann, så det är ingen idé att du klagar.
- "Du säga jag prata dålig svenskat. Jag har minsann varit i Sverige i över fyrtio år. Jag prata bra svenskat och har utbildat mig här."
Tolkning: Du måste förstå att jag pratar jättebra svenska. Det sker automatiskt genom att jag bott här länge.
Kommentar överflödig.
- "Du kan ju inte uttrycka dina symptom.?"
Kommentar: Och alla har alltid sagt att jag är bra på att uttrycka mina symptom. Kan det vara så att han INTE KAN LYSSNA för att han delvis är ignorant och delvis inte ens förstår hälften av språket?
- "Då sjukskriver jag dig två månader genom sjukintyg till försäkringskassan."
- "Eh, jag behöver sjukintyg för aktivitetsersättning."
- "Du vill ha sjukpenningen, ja."
- "Aktivitetsersättning."
- "Du kan kalla det vad du vill." *avfärdande*
Kommentar: Det är OLIKA saker. Man kan inte alls kalla det vad fan man vill. Ingen koll på NÅGONTING är tydligen meriterande för en läkare.
- "Jag skulle vilja bli satt i kontakt med en läkare som utreder ADHD hos vuxna."
- "Du måste förstå att man inte får ADHD som vuxen, det har man från när man är barn."
(Min mor inflikar att jag ju kan ha haft det utan att det har blivit uppmärksammat. Han frågar om någon misstänkt det när jag var barn, men jag gick ju inte till någon läkare särskilt ofta när jag var barn.
Sedan säger han att han skall prata med sin chef (minns också då att hon håller med honom och är på hans sida, vilket han ju var så noga med att påpeka) och de skall se om det finns skäl nog att ställa mig i kö för utredning.... en kö som är TRE ÅR LÅNG. Vårdgarantin är ett skämt.
Dessutom stavade han mitt namn fel på receptet. Hur svårt är det egentligen att stava till ett vanligt efternamn, särskilt när man har namnet svart på vitt på pappret FRAMFÖR SIG?
Efter besöket fick jag gå och kissa i en mugg inför publik så att de skall veta att jag inte knarkar.
Förtroendeingivande värre.
Nu skall jag ringa min kontaktperson på patientnämnden.
Tjipp.
Min patientnämndperson är på semester. Min kurator är på semester. Försäkringskassan har för första gången skitit blankt i att ge mig några som helst pengar. Alla tecken hopar sig mot faktum.
Onsdagen den 28:e februari
I dag fick jag en underbar nyhet. Min kurator på, som för övrigt är den enda vettiga sådana jag träffat på år och dag... och den enda jag någonsin sett fram emot att träffa i sådana sammanhang är härmed förbjuden att träffa mig mer. Jepp, hör och häpna, men kärringen till överläkare på psyk (samma kärring som håller med doktorn) ringde till vårdcentralens överläkare och gav order om att deras kontakt med mig gällande psyket skulle avslutas.
För trots att dokton inte tror på att jag är sjuk så är jag ändå för sjuk för att få gå till den enda kurator som faktiskt fått mig att må lite bättre under tio års tid. I stället skall jag gå till den doktorn som inte talar språket ordentligt, inte lyssnar på vad man säger, inte fattar någonting, inte kan några som helst regler och som jag dessutom anmält till patientnämnden - och det vet han om! Han är nu den som är huvudansvarig för min fortsatta vård!
För övrigt var det också min kurator som tog hand om jobbiga kontakter såsom den med försäkringskassan och konstiga överläkare åt mig... och nu skall jag plötsligt göra det själv... för att... det mår jag... bättre av?
När min kurator berättade att överläkaren på psyket hade ringt överläkaren på vårdcentralen där kuratorn arbetar och sagt att de inte fick ha någon kontakt med mig längre gällande psyket, när jag fick reda på att den enda vettiga kurator jag känner till inte fick hjälpa mig längre, då föll jag.
Jag kände igen känslan. Det var samma känsla som när jag som barn fick beskedet av min bästa vän att hennes mamma inte ville att vi skulle leka med varandra längre.
Den där känslan av genuin hopplöshet.
Då man inser att man bara är patrask, skit under nageln. Någon som inte förtjänar någonting alls.
Onsdagen den 14:e mars
Nu skall ni få veta de senaste händelserna i mitt äventyrliga liv som sjuk.
Damen från försäkringskassan ringde. Hon hade pratat med min läkare och lät lite fundersam över en sak. Hon berättade att läkaren ville att hon skulle skicka det förra läkarutlåtandet till honom. Varför hade hon ingen aning om och det hade inte jag heller, särskilt som det redan FINNS i journalen!
Sedan så berättade också damen att han frågat om en annan sak som verkligen förvirrade henne. Han hade bett att få papper på min tillfälliga förlängning av aktivitetsersstödet.
VAD?
Ingen av oss förstod varför han skulle ha dessa papper, så jag bad henne att inte skicka dem till honom. Han har inte ett dugg med det att göra... vilket hon också höll med om.
Pratade med mamma om saken. Hon antog att läkaren åter igen inte trott på vad jag sa när jag berättade om tillfällig förlängning och ville se det med egna ögon.
Så vad får vi då? Vi får en läkare som inte orkar titta i sin patiens journaler, en läkare som jobbar på psyk och tvingar mig sluta hos min kurator trots att han själv inte ens är psykutbildad utan är en allmänläkare, en läkare som inte tror på ett jota av vad jag säger utan måste ha allting bekräftat och en läkare som tror att sjukskrivning, aktivitetsersättning och sjukpenning är precis samma sak.
Och överläkaren är på hans sida.
Brrrrr....
Ibland verkar det så mycket enklare att blåsa skallen av sig.
Torsdagen den 5:e april
Nu har jag varit hos läkaren igen. Han sade följande:
- Att han skall skriva svar på min anmälan till patientnämnden innan den åttonde och rätta alla mina sakfel eftersom jag tydligen ljuger om ungefär allt han har sagt.
- Att försäkringskassan ljuger när de säger att han försökte få papper på mitt förlängda aktivitetsstöd från dem.
- Att min kurator ljuger när hon säger att hans chef ringde hennes chef och sa att hon inte får träffa mig mer utan att jag enbart skall omhändertas av psykiatrin på sjukhuset.
- Att jag inte alls har ADHD, för det vet han eftersom han träffat mig tre gånger a tio minuter och inte förstått ett ord jag sagt, så därför blir jag inte satt i kö för utredning.
- Att han pratat med de andra läkarna om ifall jag skall byta läkare, men att jag inte får göra det trots att jag anmält honom och han uppenbarligen tar det personligt som fan.
- Att det skall bli avstämningsmöte med honom, någon från försäkringskassan och min nya kurator som träffat mig EN gång för att diskutera jobb och utbildning för mig.
- Att samtidigt som jag är för sjuk för att gå hos min kurator och så sjuk att han dessutom kan "skriva en remiss så att jag blir inlagd när som helst" skall börja plugga och arbeta.
Och DEN är man fast med? Jag vet inte vad jag skall ta mig till längre.
Jag orkar inte mer.
Onsdagen den 25:e april
Läkaren började prata om avstämningsmöte med försäkringskassan och allt möjligt. Jag förstod ingenting. Sådana möten har man nämligen i huvudsak när föreningskassan gjort en utredning om huruvida man är arbetsför eller inte.
Min kontaktperson på försäkringskassan var lika förvirrad hon, men ordnade med ett möte för att se vad läkaren ville.
Han ville förstöra ännu mer än vad han redan gjort. Han skriver inget intyg. Här är några mer godbitar:
ADHD
Läkaren påstod ju att jag inte hade några av symptomen för ADHD. Det är komplett bullshit. Jag frågade honom därmed hur många vuxna med ADHD han behandlat eller ens träffat. Han vägrade svara på frågan och sa att det minsann inte stod några symptom på det i min journal.
Andra åsikt
"Man har alltid rätt till en andra åsikt" heter det så fint. Det är inte sant. Jag bad om en annan läkare och en andra åsikt (om inte annat för att jag för fan inte kan gå hos en läkare jag anmält!). Gissa vad, jag fick ingen annan läkare, eftersom Doktorn hade minsann pratat med sina kollegor och de hade läst min journal och tyckte inte någon annan läkare behövdes och höll med honom.
Så alltså är det där med en andra åsikt bluff och båg. Man behöver tydligen bara öga igenom någons journal på kafferasten och säga "Jag hålla med du, mannen" till den ordinarie läkaren och sedan är saken biff? Yay.
Medicinering
Han kallade mig ovillig till medicinering. Jag har mottagit medicinen som han skrev ut vid vårt första besök. Lergigan. Mot ångest. En medicin som är mot nervösa besvär, åksjuka och allergi. Alltså inte ångest. I dag skrek jag åt honom blandat med fulare ord: "Jag tog en jävla lergigan innan det här besöket, se så förbannat samlad jag är!!!"
Felmedicinering, någon?
All hjälp
Jag är ju dessutom dum som nekat "all hjälp de erbjudit mig". De har erbjudit att jag skall gå på deras rehabilitering. Det är allt. För att genom att laga mat med andra psykfall så skulle jag nämligen "bygga upp ett självförtroende och sedan kunna slussas vidare ut i arbetslivet". Av att baka bullar??
Nejdå, inte alls
Åter igen drog han också upp att ingen sagt till min ordinarie vårdcentral att de inte fick ha kontakt med mig längre. I morgon ringer jag min gamla kurator och reder upp saken en gång för alla.
Intressant
När försäkringskassan och den andra närvarande personen dock började tala om att försäkringskassan kanske borde göra en utredning om huruvida jag är kapabel att arbeta eller inte så blev doktorn väldigt, väldigt tyst. Självklart, det skulle ju sätta honom i dålig dager om försäkringskassan bevisar honom fel.
Särskrivarna har vunnit. Det heter inte längre "sjukvård" utan "SJUK VÅRD".
Ett och ett halvt år senare
Efter att ha postat den ovanstående texten, då med namn på läkaren och alla instanser så fick jag ett brev från sjukhuset om att de anmält mig för olaga hot, förtal och brott mot PUL. Det stod också att besöket jag bokat in för att få läsa min journal hade ställts in och att jag "inom kort skulle bli kallad till en specialist". Det var det sista jag hörde av dem. Ingen sådan kontakt upprättades. Jag har dessutom inte hört något av polisen, så jag antar att de ljög om saken. Det brukar ju skickas ut papper om att man är anmäld i alla fall.
Gjorde ett sista försök och blev av min gamla kurator satt i kontakt med en psykolog. Denne var förutom halvdöv också dåligt svensktalande. Han genomförde en rad med ADHD-tester på mig och sade efteråt att det var troligt att jag skulle få en utredning. Sedan gjordes ett intelligenstest. Ett test där bland annat ordförståelse var en del av det hela. Sorgligt nog kunde inte psykologen i fråga ens uttala orden, utan han fick hålla fram pappret så jag kunde läsa själv. Jag vet inte vad utgången blev annat än att när det var klart så meddelade han välvilligt att jag inte alls har ADHD eller något annat tidigare diagnostiserat heller för den delen. "Du bara arg! Du inte ha ångest, du bara arg! Grr! Arg!"
Sedan ville han sätta mig på gruppterapi för aggressionshantering.
Det var min sista kontakt med sjukvården. Nu har jag accepterat att det här är mitt liv och ingen hjälp finns att få, inga nödlinor, inget skyddsnät. Det är bara att bita ihop tills käkarna värker.
16 nov. 2008
Jag är som en Eon-kampanj!
Wiseguy säger:
sanning på min ära
Kultist säger:
Ära? Hah. Du har väl aldrig någon ära. Man får ingen sådan av att dö vid parkeringshus. ;P
Wiseguy säger:
ouch...
jag lever inte på ära, jag lever på ren coolhet
Kultist säger:
Jag är ledsen, men det drivmedlet är redan tingat till mitt livstidsförråd.
Wiseguy säger:
ju fler fingrar man har i luften, desto coolare är man. Proven fact
Kultist säger:
Tja, det spelar ju ingen roll när beståndet av coolhet redan är tingat, bortforslat och inlåst i ett privat lager vaktat av Chuck Norris, zombier, gremlings och små teletubby-dockor.
Wiseguy säger:
Shit... trippel garderad
Kultist säger:
Ah. Vilken av vakterna är du inte oroad för då?
Wiseguy säger:
gremlins obviously... jag skulle aldrig vattna dom
eller mata dom. Få dom att svälta ihjäl, the small bastards
Kultist säger:
De är vattnade och klara, självklart. De bor i vallgraven och får mat serverad varje natt vid halv ett.
Wiseguy säger:
awwh dammit..
då är det bara att närma sig med matberedaren i högsta hugg
Kvadruppel garderad then...
behöver ju in princip special vapen för varenda en av dom
Kultist säger:
Jag är bra på att gardera mig. Det är därför all världens coolhet har tillfallit mig.
Wiseguy säger:
Bruce lee, med en shotgun, en matberedare och... en bäbis i en sol.
that should get them alrigth
Kultist säger:
Och dessutom växlar jag vakter, det där är förra veckans arsenal. De växlar med oregelbundna mellanrum till helt nya som överraskning. ;P
Wiseguy säger:
DU ÄR SOM EN EON-KAMPANJ!!!
sanning på min ära
Kultist säger:
Ära? Hah. Du har väl aldrig någon ära. Man får ingen sådan av att dö vid parkeringshus. ;P
Wiseguy säger:
ouch...
jag lever inte på ära, jag lever på ren coolhet
Kultist säger:
Jag är ledsen, men det drivmedlet är redan tingat till mitt livstidsförråd.
Wiseguy säger:
ju fler fingrar man har i luften, desto coolare är man. Proven fact
Kultist säger:
Tja, det spelar ju ingen roll när beståndet av coolhet redan är tingat, bortforslat och inlåst i ett privat lager vaktat av Chuck Norris, zombier, gremlings och små teletubby-dockor.
Wiseguy säger:
Shit... trippel garderad
Kultist säger:
Ah. Vilken av vakterna är du inte oroad för då?
Wiseguy säger:
gremlins obviously... jag skulle aldrig vattna dom
eller mata dom. Få dom att svälta ihjäl, the small bastards
Kultist säger:
De är vattnade och klara, självklart. De bor i vallgraven och får mat serverad varje natt vid halv ett.
Wiseguy säger:
awwh dammit..
då är det bara att närma sig med matberedaren i högsta hugg
Kvadruppel garderad then...
behöver ju in princip special vapen för varenda en av dom
Kultist säger:
Jag är bra på att gardera mig. Det är därför all världens coolhet har tillfallit mig.
Wiseguy säger:
Bruce lee, med en shotgun, en matberedare och... en bäbis i en sol.
that should get them alrigth
Kultist säger:
Och dessutom växlar jag vakter, det där är förra veckans arsenal. De växlar med oregelbundna mellanrum till helt nya som överraskning. ;P
Wiseguy säger:
DU ÄR SOM EN EON-KAMPANJ!!!
14 nov. 2008
Elek Ariman
Once upon a time Elek worked in the old church that is placed in the middle of The Graveyard Empire. When he finally died, something went very wrong... Now the tap-tap-tapping of his many legs makes ghouls vanish and unresting souls hide behind their own tombstones. It's not that he ever does anything, it's just something with the smile. He never. Ever. Stops smiling.
12 nov. 2008
Doll no. 4 - Niina Faithdreamer
Ms. Niina Faithdreamer always sits just outside the stone wall around the Graveyard Empire. No one knows where she came from, she seem to always have been there. She never talks to anyone, she always just watch creatures and fiends as they pass by. Always with a book or two in her lap, always quiet. One would think that the dark beings wouldn't leave her alone, but they always do. Some say that she dreams the dream they all excist in, and no one - not even the most horrifying nightmare - wants to challenge faith in the end.
11 nov. 2008
Doll no. 3 - Firiel Fall
Firiel once was a day fairy. Once. No one knows what happened to her, but one evening she left the court never to be seen again. Word says that she lost her mind and turned to the dusk fairys. Some say that they've seen her flying around, searching for something just when the last light of the sun is vanishing into night.
9 nov. 2008
Mr. Oberon Tombking
This is the second doll in my collection, completely hand made by me. Oberon got the Empire of the Graveyard from his father, and now he is a bit lost and don't know what to do with it. All night he is surrounded by zombies and ghouls, and all he really wants is just to be alone and to have no responsability what so ever. And as if that wasn't enough, all that's left of his best friend is the scull in his hands. What a drag...
Det kunde ha varit jag
Jag visste det ju egentligen, inte sant? Jag visste det från första början, jag fick bevis när dina dagböcker citerades i tidningar. Ändå så tvivlade jag. Någonstans inuti så fanns det ändå en röst som enträget sade "Det kan ju inte vara du. Så klart det inte är du."
Men i natt såg jag ett publicerat foto, visserligen suddat över ansiktet, men jag kände igen din tröja. Jag har kramat dig när du haft den tröjan på dig.
Det var först då det slog mig med full kraft: Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag som låg fastkedjad vid ett element med otaliga knivhugg genom kroppen. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit Caroline. Det kunde ha varit Anna. Det kunde ha varit vem som helst av oss. Det kunde ha varit jag.
Och jag måste fortfarande vidhålla att jag är chockad, men inte förvånad. För på något sätt så visste jag ju att du var en av de mest sinnesstörda personer jag någonsin träffat. Att du var en av de på topp tre som låg i riskzonen för att verkligen ta det sista steget ut över stupet.
Men samtidigt är inte alla minnen av dig onda. Det är inte bara ångest och psykoser. Det finns bra minnen också. Minnen som jag nästan glömt att jag hade. Silverfallen. Promenader mitt i natten. Ditt sätt att prata som om vi hade hela framtiden tillsammans klarlagd, som om det var så självklart på något sätt.
Nu visade det sig inte vara så självklart. Det visade sig att vi skulle gå skiljda vägar och nu - ett antal år senare - är du en mördare och jag har fortfarande en framtid. En framtid med någon annan. Någon som inte är du - och jag tackar alla gudomligheter i världen att han inte är du.
För det kunde ha varit jag. Hur lätt som helst.
Det kunde...
Men i natt såg jag ett publicerat foto, visserligen suddat över ansiktet, men jag kände igen din tröja. Jag har kramat dig när du haft den tröjan på dig.
Det var först då det slog mig med full kraft: Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit jag som låg fastkedjad vid ett element med otaliga knivhugg genom kroppen. Det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit Caroline. Det kunde ha varit Anna. Det kunde ha varit vem som helst av oss. Det kunde ha varit jag.
Och jag måste fortfarande vidhålla att jag är chockad, men inte förvånad. För på något sätt så visste jag ju att du var en av de mest sinnesstörda personer jag någonsin träffat. Att du var en av de på topp tre som låg i riskzonen för att verkligen ta det sista steget ut över stupet.
Men samtidigt är inte alla minnen av dig onda. Det är inte bara ångest och psykoser. Det finns bra minnen också. Minnen som jag nästan glömt att jag hade. Silverfallen. Promenader mitt i natten. Ditt sätt att prata som om vi hade hela framtiden tillsammans klarlagd, som om det var så självklart på något sätt.
Nu visade det sig inte vara så självklart. Det visade sig att vi skulle gå skiljda vägar och nu - ett antal år senare - är du en mördare och jag har fortfarande en framtid. En framtid med någon annan. Någon som inte är du - och jag tackar alla gudomligheter i världen att han inte är du.
För det kunde ha varit jag. Hur lätt som helst.
Det kunde...
8 nov. 2008
Meet Mr. Olek Darrk
This is the first doll in my collection, completely hand made by me. Olek is a misunderstood beeing that likes to lurk in the shadows while thinking deep thoughts about his next action against the fairys of the light.
6 nov. 2008
Ibland saknar jag Hallsberg
I morse och förmiddags när jag knallade runt i Hallsberg kom jag fram till något underligt - ibland saknar jag verkligen den hålan. Där vet jag var allt finns, där vet jag hur jag hittar sakerna jag gillar och människorna som gör dagen lite gladare. Här kommer en förteckning av mina absoluta smultronställen i Hallsberg - de få sakerna som gör att hålan förtjänar en eloge trots allt:
PeWe konditori
Västra Storgatan 11
Ett mysigt fik där man kan få världens bästa köttbullebaquetter och universums mest suveräna negerbollar. Neutral och lugn inredning, trevlig personal (nu när de slutat försöka kristna mig) och sällan mycket folk.
Sten & Kristallboden
Västra Storgatan 2
Mysigaste "flumaffären" i alla världar. Där kan man alltid få ett gott råd, en trevlig pratstund och min favoritrökelse till resonabelt pris. Alla stenar man kan tänka sig behöva finns läckert framlagda bland drakar, smycken och magiska hjälpmedel. Att ägarinnan är en av de mest behagliga människor jag haft äran att stöta på gör ingenting sämre direkt.
Hallsbergs Bibliotek
Västra Storgatan 10
Mitt favoritbibliotek främst av nostalgiska skäl. Jag minns fortfarande den ljuva tiden utan datorer då vi brukade sitta nere i arkivet och läsa på eftermiddagarna efter skolan. Det är ett trevligt bibliotek med skön sortering och dessutom en bibliotekarie så underbar att man bara vill ta med honom hem och ha honom i en bur.
Stigs Bokhandel
Västra Storgatan 7C
Även fast den inte längre ligger kvar i den mysiga gamla lokalen borta mot arbetsförmedlingen till så är det ändå min favoritbokaffär. Inte för att utbudet är annorlunda eller priserna särskilt låga, utan för att där jobbar en man som gör att man blir alldeles lycklig inuti. Han känner alltid igen en och minns vad man tycker om för böcker, ja han skulle helt klart passa i vilken saga som helst och jag är glad att han bor i min.
Nannas Garn
Nytorget
När det kommer till garnbutiker så är den här utan tvekan bäst. En utomordentligt trevlig kvinna finns alltid där för att språkas några ord och hjälpa till när man behöver det. Dessutom har de ett stort utbud med underbara garner som bara gör att det kliar i fingrarna att få göra någonting av dem.
Arken Zoo
Trädgårdsgatan 13
En djuraffär som är bra mycket större än man förväntar sig av lilla Hallsberg och med allt man kan tänkas behöva till sitt husdjur - eller om man inte har ett husdjur: alla husdjur man kan tänkas vilja äga. De fluffigaste hamstrarna och de piggaste gerbilerna hittar man tveklöst här.
Linds Ur & Guld
Västra Storgatan 1
Oavsett om man vill ha ett nytt hål i öronen eller något nytt att stoppa i hålen i öronen så är det här stället tveklöst värt ett besök. Trevlig och kunnig personal, lyxigt utseende på affären och ändock resonabla priser.
Hallsbergs Hälsokosthandel
Stortorget 1
En urtrevlig butik där man kan finna allt från mumsiga teer till lyxigt fairtradeshampoo. Alltid trevligt bemötande och hemtrevlig lokal med stort utbud.
Skomakare
Stortorget
Jag vet inte exakt vad skomakaren heter eller exakt vad det är för adress, men det ligger precis vid Hälsokosten. Jag har personligen inte träffat skomakaren, men älskar honom villkorslöst för att han räddade mitt senaste lajv. Mamma lämnade in mina trasiga gamla näbbstövlar från Artonhundrafrösihjäl som spruckit totalt vid båda sulorna. Dagen därpå var de som nya igen och det kostade nästan ingenting!
Förutom detta kan jag också meddela att den bästa grillade kycklingen finns på Konsum, bästa vitlöksbrödet på ICA, trevligaste pressbyrånpersonalen på tågstationen, mest italienska pizzorna på det där stället som förut hette Oscars och den mest fantastiska mamman i världen hittar man i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler. Så det så.
PeWe konditori
Västra Storgatan 11
Ett mysigt fik där man kan få världens bästa köttbullebaquetter och universums mest suveräna negerbollar. Neutral och lugn inredning, trevlig personal (nu när de slutat försöka kristna mig) och sällan mycket folk.
Sten & Kristallboden
Västra Storgatan 2
Mysigaste "flumaffären" i alla världar. Där kan man alltid få ett gott råd, en trevlig pratstund och min favoritrökelse till resonabelt pris. Alla stenar man kan tänka sig behöva finns läckert framlagda bland drakar, smycken och magiska hjälpmedel. Att ägarinnan är en av de mest behagliga människor jag haft äran att stöta på gör ingenting sämre direkt.
Hallsbergs Bibliotek
Västra Storgatan 10
Mitt favoritbibliotek främst av nostalgiska skäl. Jag minns fortfarande den ljuva tiden utan datorer då vi brukade sitta nere i arkivet och läsa på eftermiddagarna efter skolan. Det är ett trevligt bibliotek med skön sortering och dessutom en bibliotekarie så underbar att man bara vill ta med honom hem och ha honom i en bur.
Stigs Bokhandel
Västra Storgatan 7C
Även fast den inte längre ligger kvar i den mysiga gamla lokalen borta mot arbetsförmedlingen till så är det ändå min favoritbokaffär. Inte för att utbudet är annorlunda eller priserna särskilt låga, utan för att där jobbar en man som gör att man blir alldeles lycklig inuti. Han känner alltid igen en och minns vad man tycker om för böcker, ja han skulle helt klart passa i vilken saga som helst och jag är glad att han bor i min.
Nannas Garn
Nytorget
När det kommer till garnbutiker så är den här utan tvekan bäst. En utomordentligt trevlig kvinna finns alltid där för att språkas några ord och hjälpa till när man behöver det. Dessutom har de ett stort utbud med underbara garner som bara gör att det kliar i fingrarna att få göra någonting av dem.
Arken Zoo
Trädgårdsgatan 13
En djuraffär som är bra mycket större än man förväntar sig av lilla Hallsberg och med allt man kan tänkas behöva till sitt husdjur - eller om man inte har ett husdjur: alla husdjur man kan tänkas vilja äga. De fluffigaste hamstrarna och de piggaste gerbilerna hittar man tveklöst här.
Linds Ur & Guld
Västra Storgatan 1
Oavsett om man vill ha ett nytt hål i öronen eller något nytt att stoppa i hålen i öronen så är det här stället tveklöst värt ett besök. Trevlig och kunnig personal, lyxigt utseende på affären och ändock resonabla priser.
Hallsbergs Hälsokosthandel
Stortorget 1
En urtrevlig butik där man kan finna allt från mumsiga teer till lyxigt fairtradeshampoo. Alltid trevligt bemötande och hemtrevlig lokal med stort utbud.
Skomakare
Stortorget
Jag vet inte exakt vad skomakaren heter eller exakt vad det är för adress, men det ligger precis vid Hälsokosten. Jag har personligen inte träffat skomakaren, men älskar honom villkorslöst för att han räddade mitt senaste lajv. Mamma lämnade in mina trasiga gamla näbbstövlar från Artonhundrafrösihjäl som spruckit totalt vid båda sulorna. Dagen därpå var de som nya igen och det kostade nästan ingenting!
Förutom detta kan jag också meddela att den bästa grillade kycklingen finns på Konsum, bästa vitlöksbrödet på ICA, trevligaste pressbyrånpersonalen på tågstationen, mest italienska pizzorna på det där stället som förut hette Oscars och den mest fantastiska mamman i världen hittar man i Studieförbundet Vuxenskolans lokaler. Så det så.
2 nov. 2008
Örebro of the living dead
Att gå ut i centrum en fredag- eller lördagkväll är som att bli inkastad rätt i Night of the Living Dead. Bakbunden.
Längsmed hela Drottningsgatan raglar människor fram med blanka miner och utstöter oartikulerade läten samtidigt som de sträcker armarna efter en... och man kan inte ens dänga en kofot i skallen på dem. De två saker man kan göra för att överleva är att antingen springa (men då drar man på sig deras uppmärksamhet) eller låtsas vara en av dem. Det senare brukar aldrig fungera särskilt bra det heller. Det måste vara något som avslöjar mig. Kanske är det lukten av rädsla? Kanske är det föraktet jag inte riktigt kan dölja? Kanske är det för att jag rör mig lite, lite för snabbt för att höra till.
En del pratar om hur läskigt det är att gå ensam på natten i Vivalla eller Markbacken eller något av de andra ghetton som finns här i trakterna, men jag föredrar det framför centrum en lördagkväll när som helst.
Hellre två zombier än hundra.
Dessutom är det lättare att slå in skallen på odöda där inga vittnen finns...
Längsmed hela Drottningsgatan raglar människor fram med blanka miner och utstöter oartikulerade läten samtidigt som de sträcker armarna efter en... och man kan inte ens dänga en kofot i skallen på dem. De två saker man kan göra för att överleva är att antingen springa (men då drar man på sig deras uppmärksamhet) eller låtsas vara en av dem. Det senare brukar aldrig fungera särskilt bra det heller. Det måste vara något som avslöjar mig. Kanske är det lukten av rädsla? Kanske är det föraktet jag inte riktigt kan dölja? Kanske är det för att jag rör mig lite, lite för snabbt för att höra till.
En del pratar om hur läskigt det är att gå ensam på natten i Vivalla eller Markbacken eller något av de andra ghetton som finns här i trakterna, men jag föredrar det framför centrum en lördagkväll när som helst.
Hellre två zombier än hundra.
Dessutom är det lättare att slå in skallen på odöda där inga vittnen finns...
1 nov. 2008
Efterkur
Big Bang Theory - Frukost - Spela flashspel - Cigaretter - Hundpromenad - Kebabtallrik, godis och cola - mer Big Bang Theory - snart ett bad - och jag är fortfarande bakis.
Om två timmar börjar nästa fest...
Om två timmar börjar nästa fest...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)