Ni som känner mig sedan tidigare vet att jag har svårt för att gå ut på uteställen. Det är dålig musik, dyr sprit och skitläskiga normisar överallt. Mitt humör brukar sjunka till botten i samma sekund som jag betalt garderobsavgiften. Att dansa kommer aldrig på fråga. "Jag dansar aldrig nykter (förutom till Navid Modiri och Gudarna)" är ett uttryck jag ofta slängt ur mig.
Så vad gör Alv? Jo, Alv utmanar mig. Känner du mig så vet du också att jag inte riktigt kan stå emot en rejäl utmaning. Hon utmanade mig att följa med henne ut på Frimis. Frimis är en musik- och alkoholbaserad köttmarknad för folk lite över arton. Hon utmanade mig dessutom att släppa hämningarna och dansa... och ha kul. En gigantisk utmaning om man heter Yvonne.
Sagt och gjort. Lackklänningen åkte på och på vägen dit så funderade jag på hur jag skulle göra för att det inte skulle bli urläskigt.
Jag spelar ofta webchattsbaserat rollspel grundat i White Wolfs World of Darkness. Där finns det en chatrum som är en klubb. Det blev min räddning.
Väl framme låtsades jag att Frimis var den klubben. Inredningen är ganska fin, så det var inte jättesvårt. Sedan låtsades jag att jag själv var en malkav och försökte lista ut vilka klaner de andra på stället tillhörde, vilka som var dödliga och vilka som skulle bli hemlockade och uppätna av någon när kvällen var över. Det hjälpte.
Jag dansade i flera timmar till urkass musik. Alvs råd var att strunta i allt annat än takten och det gick lättare än jag trott. Jag sjöng faktiskt med i en remix av Pink Floyds Another Brick in the Wall. Jag klagade inte när de körde en remixad cover på Bowies Let's Dance. Fast när dunkdunkcovern av Alice Coopers Poison kom så flydde både jag och Alv ut för att röka. Någon gräns måste man ju fortfarande ha.
Nu sitter jag dagen efter med värk i hela kroppen och mår skitbra. Tesen att man kan ha kul precis var som helst i rätt sällskap har en gång för alla bevisats till fullo.
Ha! Nästa gång tvingar jag mig på sällskapet. Nån gång i höst?!
SvaraRadera