Jobbet jag vill ha

Anledningen till att folk går långa utbildningar är för att de skall slippa arbeta i framtiden. De glidaryrken jag just nu tänker på är psykolog, kurator och psykiatriker. Det måste vara de största glidaryrkena i landet!

Tänk dig själv; du behöver inte göra någonting. Du behöver bara sitta där i din fotölj och fundera på vad du skall göra med din nästa lön och om du borde skaffa en simpöl. Din patient pratar och då och då antecknar du några mått för simpölen i ditt block så att patienten skall tro att du lyssnar.
En psykolog/motsvarande behöver bara kunna tre fraser i form av:
"Hur upplever du det då?"
"Vill du gå djupare in på [insert valfri sak, men "din uppväxt" är vanligt]"
"Hur kan vi hjälpa dig?"

Om patienten har ett förslag på hur ni skall hjälpa den så följer ni förslaget. I vanliga fall har inte patienten ett förslag. Det beror på att patienten är sjuk i huvudet och har sökt hjälp för det eftersom han inte vet vad som kan göra saken bättre. Det är ingen fara med det heller, det är bara att medicinera. Vilka mediciner är inte så noga det heller, eller mängd av medicin. Gnäller patienten över biverkningar kan man bara byta och skriva att det är en krånglig patient i journalen. Patienter är ett otyg, men det är ju ni mot dem.

Och om du skulle göra fel så gäller samma sak för dig som för spelledare i rollspel; du har alltid rätt! Du kan ljuga dig blå och förneka allt du någonsin sagt till patienten. Patienten vet ju ingenting. Patienten är ju sjuk i huvudet. Du vet vad som är bäst. Om du inte vet det så håller alla dina kollegor dig om ryggen och du kan aldrig hamna i blåsväder så länge du inte personligen skär halsen av patienten i ditt eget mottagningsrum. Om du däremot gör det i väntrummet (när ingen är där) är det helt i sin ordning.

Du behöver inte kunna någonting alls. Du får vara helt inkompetent, på somliga sjukhus ses det till och med som meriterande.

En annan fördel är att den som jobbar inom psykiatrin kan flytta var som helst och få jobb genast, oavsett om de kan språket eller inte. Man tycker ju att någon som ägnar sin tid åt att lyssna på och prata med folk borde göra sig förstådd in i minsta detalj, eller förstå vad patienten säger till en, men det är faktiskt inte så viktigt. Allt du behöver göra är att skriva måtten på din simpöl och nicka ibland.