Helger är de värsta dagarna, för det är dagarna när jag måste vara en bra mamma hela tiden. Inga andhål, ingen frihet, ingen möjlighet att slappna av. Jag sitter konstant på helspänn och väntar på ett utbrott eller ett krav eller något som är fel och måste rättas till. Jag kan inte andas. Jag är världens sämsta förälder, för jag drömmer om att kunna gå ut och gå, bara gå och gå och gå och försvinna i dimmorna. Andas utan krav. Gråta utan att smyga med det. Sova naken mellan rena lakan.
Att vara förälder är litet som att alltid umgås med en vän som man alltid anstränger sig att verka cool inför. "Nejdå, jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är inte upprörd. Jag är inte irriterad." "Javisst är allt du säger helt galet intressant." "Men det är klart att vi skall göra vad du vill att vi skall göra, för alternativet är bråk och jag ORKAR INTE mer bråk än det som är konstant inuti mig."
Och jag älskar honom och vet att på många sätt så räddade föräldraskapet mig från mig själv, men jag har börjat sakna många aspekter med mig själv och drivs nu åt andra hållet i stället.
Fan. Jag hatar mina nattlinnen. Jag saknar att få bryta samman ett par dagar ibland bara för att hämta andan.
Att vara förälder är litet som att alltid umgås med en vän som man alltid anstränger sig att verka cool inför. "Nejdå, jag är inte ledsen. Jag är inte arg. Jag är inte upprörd. Jag är inte irriterad." "Javisst är allt du säger helt galet intressant." "Men det är klart att vi skall göra vad du vill att vi skall göra, för alternativet är bråk och jag ORKAR INTE mer bråk än det som är konstant inuti mig."
Och jag älskar honom och vet att på många sätt så räddade föräldraskapet mig från mig själv, men jag har börjat sakna många aspekter med mig själv och drivs nu åt andra hållet i stället.
Fan. Jag hatar mina nattlinnen. Jag saknar att få bryta samman ett par dagar ibland bara för att hämta andan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar