Älskade böcker

Alla älskar vi böcker på olika sätt. Min vän Alv älskar böcker ömt, försiktigt, omhändertagande. Hon plastar in sina pockets, stryker dem milt över sidorna och tycker att hundöron bara hör hemma på hundar.

Jag är tvärt om. Jag älskar böcker passionerat och med hetta. Jag vill ha hundöron och brutna ryggar och mystiska fläckar. Jag vill ha underliga dofter och avrivna hörn. Jag vill att boken faller upp naturligt på varenda uppslag som finns. Jag vill att boken bär skavanker och ärr och sår. Jag vill att den skall behöva lagas med tejp eller lim eller få ett helt nytt omslag ibland.
Jag vill att det skall synas att boken har lästs, att varenda sida har lästs till förbannelse. Att den har gjort människor besatta av bokstäverna och förtrollade av orden. Jag vill se spår av andra läsare, och av mina egna tidigare läsningar.

Jag vill ta upp en bok och hitta flera hundöron och understrukna citat. Jag vill se repor på omslaget och hitta ett gammalt kvitto som är lagt som bokmärke för tiotal år sedan.

Jag vill att böckerna skall vara levande, smutsiga, trasiga, nätt och jämt att de håller ihop. Först då ser man att de blivit lästa, att de blivit älskade. Först då vet jag att jag inte är ensam om min besatthet.