Åter igen är det dags för en stunds paus. Eftertanke. En chans att hitta tillbaka till mig själv. Komma ihåg vad som får mig att le, vad som alltid fått mig att le. Saker man glömmer bort att man älskar. Platser som man glömmer bort att besöka. Människor som man glömmer bort att prata med. Ibland känns det som om livet konstant försöker få en att glömma bort vad som är viktigt. Inte vad som är viktigt generellt sett, utan viktigt för mig, mig och inte alla.
Jag är för splittrad. Jag måste fokusera. Hitta vad som verkligen får hjärtat att slå och hålla fast vid det med näbbar och klor. Inte göra saker som inte är jag, men som jag antingen önskar vore jag eller hoppas på att jag är.
Det är dags att hitta tillbaka. Dags att gräva upp mig själv.
Om ni letar efter mig så kommer ni förmodligen att hitta mig någonstans östan om sol, västan om måne. Ta till vänster när ni hör en sång av Amanda Palmer och ser spår av glitter på marken samt spindelväv i träden. Välkommen.
Jag är för splittrad. Jag måste fokusera. Hitta vad som verkligen får hjärtat att slå och hålla fast vid det med näbbar och klor. Inte göra saker som inte är jag, men som jag antingen önskar vore jag eller hoppas på att jag är.
Det är dags att hitta tillbaka. Dags att gräva upp mig själv.
Om ni letar efter mig så kommer ni förmodligen att hitta mig någonstans östan om sol, västan om måne. Ta till vänster när ni hör en sång av Amanda Palmer och ser spår av glitter på marken samt spindelväv i träden. Välkommen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar