Jag borde sova, men jag kan inte. Jag är inte trött, jag är bara trött på världen. Tyvärr blir man inte sömnig av att vara trött på världen, men jag önskar att man blev det.
Internet är inte bra för mig, men samtidigt kan jag inte avskärma mig helt från omvärlden. I och med att ingen ringer eller skriver brev eller ens skickar SMS längre så skulle jag bli så sjukt ensam om jag inte hade internet. Samtidigt är internet en stor källa till min världsleda. Ju mer jag möter av verkligheten, desto mer avskyr jag den. Det bästa sättet att hålla uppe någon slags människokärlek och framtidstro är för mig att undvika sociala sammanhang utöver de mest reglerade sådana.
Låg toleransnivå? Jag? Nu förstår jag då rakt inte vad ni menar.
Och ja, jag önskar att jag hade högre toleransnivå. Jag önskar att jag kunde ta saker med en klackspark och en axelryckning, men jag vill hellre ta det med en rundspark och en käftsmäll. Det ligger liksom mer för mig. Ignorans har aldrig fungerat riktigt för mig.
Och nu känns det nästan som om jag står vid ett vägskäl. Det finns forum som jag fått ut mycket gott av, men som jag på senare tid börjat finna alltmer irriterande, så kanske är jag tvungen att lämna dem också. Jag måste väga fördelar mot nackdelar och se hur vågskålen står i slutet av det hela.
Helst av allt vill jag bara isolera mig och de närmaste i någon vildmark någonstans och ignorera hela världen till döds.
Internet är inte bra för mig, men samtidigt kan jag inte avskärma mig helt från omvärlden. I och med att ingen ringer eller skriver brev eller ens skickar SMS längre så skulle jag bli så sjukt ensam om jag inte hade internet. Samtidigt är internet en stor källa till min världsleda. Ju mer jag möter av verkligheten, desto mer avskyr jag den. Det bästa sättet att hålla uppe någon slags människokärlek och framtidstro är för mig att undvika sociala sammanhang utöver de mest reglerade sådana.
Låg toleransnivå? Jag? Nu förstår jag då rakt inte vad ni menar.
Och ja, jag önskar att jag hade högre toleransnivå. Jag önskar att jag kunde ta saker med en klackspark och en axelryckning, men jag vill hellre ta det med en rundspark och en käftsmäll. Det ligger liksom mer för mig. Ignorans har aldrig fungerat riktigt för mig.
Och nu känns det nästan som om jag står vid ett vägskäl. Det finns forum som jag fått ut mycket gott av, men som jag på senare tid börjat finna alltmer irriterande, så kanske är jag tvungen att lämna dem också. Jag måste väga fördelar mot nackdelar och se hur vågskålen står i slutet av det hela.
Helst av allt vill jag bara isolera mig och de närmaste i någon vildmark någonstans och ignorera hela världen till döds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar