Tiden flyger, dagarna bara passerar i en rasande takt. Jag kämpar på för att komma ikapp med studierna, spelar rollspel och trivs med livet. Ni vet den där insikten jag kom fram till häromveckan? Jag har lyckats sammanfatta den i en enda mening nu: "Att hata sitt liv är lite väl kontraproduktivt".
I går var det Valborgsfest med underbara människor varav somliga stannade till gryningen. I dag är jag bakfull och ledbruten, men det var helt klart värt det. Solen skiner, katterna ligger och ålar omkring lite överallt i godan ro och boken Marxistiska Litteraturanalyser blänger uppmanande på mig. Snart skall jag ta itu med den, eftersom jag insett att arbete inte försvinner för att man ignorerar det. Dumt. Vem kom på det systemet?
I går var det Valborgsfest med underbara människor varav somliga stannade till gryningen. I dag är jag bakfull och ledbruten, men det var helt klart värt det. Solen skiner, katterna ligger och ålar omkring lite överallt i godan ro och boken Marxistiska Litteraturanalyser blänger uppmanande på mig. Snart skall jag ta itu med den, eftersom jag insett att arbete inte försvinner för att man ignorerar det. Dumt. Vem kom på det systemet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar