"Jag vet hur man flyr från verkligheten
men jag vet inte hur man stannar kvar."
Så är lajvet över. Den sedvanliga tomhetskänslan har infunnit sig. Efter varje lajv jag är med på så dyker den upp, efter varje lajv jag själv arrangerat så är den större. Tom, urholkad, utblåst. Ingenting kvar.
För i månader har man förberett sig, man har stressat skiten ur sig sista veckan eftersom man är sen i vändningarna (jag jobbar nog bäst under stress) och sedan är det över.
Ens karaktär har fått struktur. Den har fått vänner som den kommit inpå livet. Sedan är det slut. Samma sak kommer inte tillbaka, även om det blir en uppföljare. Även fast det blir en uppföljare.
Särskilt inte som folk fann min karaktärs ring i en säng full med blod och aldrig hittade henne igen.
Men nya tag, nya krafter. Så snart tomhetskänslan är borta så sätter jag igång med att arrangera Lägret som Gud glömde och då blir nog allt bättre igen.
Av vad jag har sett/hört/läst så var lajvet en riktig succé! ^^ Fast jag skulle nog inte palla att vara med som deltagare så skulle det vara kul att skrämma folk! ^^
SvaraRadera