Jag har insett att jag är en jävla reservkompis när de som folk hellre umgås med inte råkar vara i närheten. Det må vara en dator med WoW, en annan tjejkompis eller killen man knullar med för tillfället (särskilt just han), jag är reserven när de inte är tillgängliga.
Och jag letar, men kan inte hitta några undantag. Är det vuxenlivet, helt enkelt? Folk skiter i vänskap och håller sig till sina utvalda partners? Då och då hör de som pliktskyldigast av sig, eftersom de har någon slags föreställning om att "det skall vara så", inte för att de egentligen vill.
Exempel; en tjejkompis som jag trivdes bra med försvann i somras. Hon försvann upp i arbete och skar av sig från världen. Visst, sådana perioder behöver man ibland. Men hon kom aldrig tillbaka. Hon som gnällt och gnällt över en tredje part, som alltid försvann utan att säga något och sket i de som brydde sig i månader i sträck, gör nu exakt likadant. Exakt likadant.
It takes one to know one, huh?
Mitt förtvivlade människoförakt har bara blivit värre sedan tonåren och på de senaste månaderna är det mer som ett skenande tåg.
Falska, dubbelmoraliska, svekfulla... människor.
Aye, vi är fina monster =)
SvaraRaderaDödssynd att jag inte är närmare dig. Då kanske jag kunde få dig att känna dig mer prioriterad. Då skulle jag spendera väldigt mycket tid med att lära känna dig, och jag har en känsla av att det skulle ta lång tid. Lång, underbar tid.