För fel i verkligheten för att ens kunna prata med de som står mig närmast. Min gåva till dem är att försöka hålla mig undan så mycket som möjligt, eller hålla kommunikationen på en tillkämpat glättig nivå: meme, ordskämt, inget allvar, gudarna förbjude. Om jag slinter får jag genast en reprimand. "Lägg av!" "Sluta nu!" "Det pratar vi inte om!" Desperat påklistrat leende och flykt i blicken. Borde bara ge upp, borde hålla mig undan mer, borde skärpa mig, borde anstränga mig mer, borde städa mer, sortera mer, slänga alla mina jävla saker, sluta leta hus och utvägar, sluta drömma så jävla dumt, sluta. Sluta äta så mycket, träna betydligt mer, sluta vara så skev. Bli bättre. Sluta vara jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar