Idag var jag hos optikern och gjorde syntest inför körkortstillstånd. Det är stort för mig. På något sätt så spelar det ingen roll att jag är gift sedan snart tio (!) år tillbaka, att jag har ett barn i skolåldern eller att jag närmar mig 40-strecket med stormsteg. Vuxen känns det inte som att jag blir förrän jag har körkort och bil.
Jag har kikat på en del bilar nu, för att se litet vad som finns, men jag gillar inte de runda bubbliga linjerna som är så inne nu. Jag föredrar till exempel den här skönheten:
Tyvärr har jag bara råd med en sådan om jag köper en rostig och ärrad krigare "utan hjul och utan däck och motorn den..." är kanske inte väck, men har förmodligen sprungit läck i alla fall. Så den går bort. Andra bilar jag verkligen gillar är inte bara dyra utan dricker också bensin som om de vore A-lagare efter socialbidragets ankomst.
Så till sist lär jag väl skaffa en volvo i alla fall. Om jag köper en gammal så slipper jag ju de mjuka linjerna som får den att likna ett gosedjur, men samtidigt så vill jag ju ha något som rullar bra. Den skönaste bil jag åkt i minns jag inte modellen på, men den kändes större än den var. Den kändes tung på vägen. "Som att åka med en sammetselefant", minns jag att jag sa. Synd att jag inte vet mer än så.