Blood Ceremony

Ärligt talat vet jag inte om det är tillåtet för ett band att vara så här sjukt, sanslöst, otroligt, vanvettigt, ljuvligt bra. Det borde nog inte vara det. Jag älskar dem.

Förutom

Förutom febern som gör att jag inte för mitt liv kan avgöra om det är kallt eller varmt varken inomhus eller utomhus och förutom halsen som känns som ett öppet sår så fort jag sväljer och förutom det där trycket som konstant ligger och moler i bihålorna och förutom rethostan som håller mig vaken när jag vill sova och förutom att ögoninfektionen klistrar igen mina ögon och gör synen suddig och förutom tandvärken som alltid ligger i bakgrunden till universum.... Och förutom det faktum att jag nu levt i det här helvetet i över två månader med bara några dagars feberfri respit, så mår jag bara bra, tackar som frågar.

För som människa så vänjer man sig vid allt. Man vänjer sig vid att normaltillståndet är det ovanstående. Vid att man innan alla planerade aktiviteter måste proppa i sig febernedsättande och halstabletter och nässpray och allt möjligt jox i timme efter timme innan man klarar av att masa sig iväg med en resignerad kraftansträngning.

Och man bara fortsätter. Dag efter dag efter dag efter dag. För det finns ingenting annat att göra.

Tända på intellekt

Det är väldigt inne just nu att skandera att man minsann tänder på intellekt och/eller personlighet i stället för utseende och kön. Det visar hur öppensinnad man är.
Jag är öppensinnad, för all del.
Jag är också ytlig.

För jag tänder på både män och kvinnor och en del som är rätt androgyna kort. Jag tycker om att ha vänner och en partner som är intelligenta och har givande personligheter. Fast jag tänder inte på personligheten. Om jag tar fram massageapparaten så ligger jag inte där och tänker "Mmm.... Hemingways tankar..." för att ta mig dit jag vill. Jag kan inte påstå att Steinbeck är vad jag behöver för att komma i rätt sinnesstämning.

Visst, det är väldigt avtändande om den man tänker ha sex med kläcker ur sig något idiotiskt. Så långt är jag med. Det kan också vara extra tändande om rätt mening serveras vid rätt tidpunkt. Om en person däremot är het och luktar gott så går det lika bra att personen i fråga är dum som ett spån och bara har exakt tillräckligt mycket vett för att hålla käften i kritiska ögonblick. Alternativt att man varit förutseende och satt munkavle på personen i fråga.

Sex är liksom ingenting djupt eller andligt eller världsomvälvande. Jag gillar sex, mycket, men det har aldrig varit religion för mig. Kärlek är en annan sak. Kär blir man i intellekt och personligheter. Sedan om man kan addera ett attraktivt omslag till dessa två saker kanske man också börjar älska personen.

Men att tända på enbart intellekt... Nah. Det låter som onaturligt prettosnack i min bok.