Skygglappar för att överleva

Jag har börjat dölja saker, grupper och folk från mitt nyhetsflöde. Inte för att sakerna nödvändigtvis är något jag inte håller med om. Inte för att grupperna nödvändigtvis är dåliga. Inte för att folk nödvändigtvis har idiotiska åsikter. Visst, de anledningarna också, men det är inte bara svart och vitt.
Jag har börjat dölja allt som gör mig illa till mods.

Det var länge sedan jag slutade se på nyheterna eller läsa tidningar. Över tio år sedan. Jag gjorde det för att jag inte klarar av det. Jag har vetat sedan barndomen att världen står i lågor. Jag har vetat sedan barndomen att barn och kvinnor och djur har det dåligt. Jag har vetat så länge att religion och feminism och politik är infekterade ämnen som vänder människor mot varandra oavsett ursprungligt syfte. Jag vet allt det där, så jag behöver inte påminnas.

För jag har tunn hud. När du postar en bild på en misshandlad hund för att du vill ha ett utlopp för din ilska så ser jag bilden och kvävs. När du postar en diskussion om feminism så ser jag den och skriker. När du postar en artikel om hur barn dör i varma bilar så gråter jag hejdlöst och tänker på det i en vecka, oförmögen att kunna tänka på någonting annat.

Jag drömmer fortfarande mardrömmar om senaste gången jag såg nyheterna på TV. Det är två år sedan. Jag mår fortfarande illa om jag blir påmind om senaste gången jag faktiskt läste en tidning med alla dess artiklar. Det är tre år sedan.

Och jag visste redan innan att små brända barn dör gråtande i andra länder utan att någon lyfter ett finger. Jag visste redan att galningar spränger och skjuter oskyldiga. Jag visste det, men nu har jag bilderna fastetsade på näthinnan för att få mig att ängslas och gråta och skrika och kvävas. Om och om igen.

Och när de bilderna hela tiden fylls på med nytt stoff så drunknar jag. För jag är inte en stabil person som kan ta saker med en klackspark. Jag engagerar mig automatiskt i allt jag ser och läser och hör. Jag vill inte, men det är så det fungerar. Jag behöver skygglappar för att kunna hantera mitt liv.

Så jag sätter skygglappar på min Facebookprofil. Jag läser inte tidningar. Jag ser inte på nyheter. Jag läser inte bloggar som behandlar annat än vardagen.
Jag har nämligen Facebook för att ha kontakt med mina vänner. Så enkelt är det. Jag har inte Facebook för att må dåligt och känna illamående välla upp så fort jag tittar på mitt nyhetsflöde.

För jag tittar gärna på bilder av din gulliga bebis och din rara hund och dina matbilder och uppdateringar om att du dricker kaffe på balkongen eller till och med att du mår dåligt så länge det är om just dig personligen,  men när det blir vidare än så tvingas jag backa.
Prata gärna med mig. Berätta gärna saker för mig. Säg hur du mår och  vad som händer och sker, men förvänta dig inte att jag ser dina uppdateringar.

För jag har på mig skygglappar. Stora, jävla skygglappar. Skygglappar för att överleva.