31 maj 2014

Hon som var jag

Det märkligaste med förra helgen var att jag träffade någon jag trodde inte fanns längre. Jag träffade mig själv. Någon som inte grät varenda dag. Någon som inte kände sig misslyckad, ful, värdelös och avskydd. Någon som kände sig älskad och vacker och stark. Någon jag glömt att jag kunde vara. Och jag längtar tillbaka, men jag vet inte hur jag skall nå henne i vardagen. Bland allt dåligt samvete och alla självpåskrivna krav och all ångest och all svärta och allt självhat. Var finns hon nu? Hur hittar jag henne igen? Jag är så hjärtinnerligt trött på att vara den här trötta, sjukliga, gnälliga jäveln, men jag kan inte ta mig ut ur det heller. "Sök hjälp" säger folk. För det mesta folk som aldrig haft kontakt med psykiatrin, för det är inte så lätt direkt. Det är inte bara att boka en tid. Det är att tjata sig till en tid, vänta i månad på månad för att få träffa någon och sedan är det lite som att spela på lotteri om man får prata med någon som inte är dum i hela huvudet. Det är inte lätt. Det är svårt.

Och just nu, på senaste tiden, har precis allt i mitt liv känts alltför svårt.

25 maj 2014

Loot of DOOM +2T6

I helgen var den årliga Fezten för att fira att jag blivit äldre i dagarna tre, eller okej, det är väl mer som två dagar, men ändå. Det blev en fantastisk fest och som alltid så börjar folk när man fyllt år fråga om man "fått något fint". Det har jag. Det har jag utan tvekan. Jag har fått så mycket fint och perfekt passande att jag nästan skäms, och allt detta förtjänar ett eget prylfixerat inlägg, skrivet i ett sorts lyckorus. Nu kör vi, utan någon som helst inbördes ordning.

  • En stor och vacker skål på fot från alchemy gothic med ornament och drakar. Enligt utsago till för att slå tärningar i på ett förstklassigt sätt, så vi invigde den genast med en omgång Cthulhu Dice. Jag blev galen. Ingen var förvånad.
  • Två nagellack och två kartor med nagelklistermärken med tuffa mönster. Utmärkt nu när jag just fått slut på svart nagellack och för att jag ofta är för lat för att måla fint.
  • En påse med vackra snäckor av olika slag.
  • Laura Palmers Dagbok som jag velat läsa väldigt länge. Twin Peaks är fantastiskt och jag skall se till att ha på mig mitt brythjärta när jag läser den.
  • En bok av Nora Roberts om en spännande mordhistoria. Jag älskar Nora Roberts. Hon är helt överlägsen de andra i sin genre romantik/deckare.
  • Fyra eller fem (har packat ned dem) ankh-örhängen i olika färger. Vad varje svartrockare behöver.
  • Två onda ögat-hängen, varav det ena var exakt likadant och i samma storlek som det jag fick av min pappa en gång i tiden och tappade bort för några år sedan.
  • Brädspelen Elder Sign och Arkham Horror. Det senare är en storfavorit och jag ser väldigt mycket fram mot att testa det första.
  • Ett duschdraperi med blodiga handavtryck och en matchande blodpåse med duschkräm. Kommer göra sig perfekt i badrummet.
  • Två t-tröjor, en vit med filmmotiv och citatet "I love the smell of Napalm in the morning" (passande med tanke på Napalm och Cthulhu) och en svart med texten "T-shirts are boring, this is a cat." Den matchar knappen jag redan äger med texten "Knappar är tråkiga, detta är en hatt." De rimmar ju till och med!
  • En biljett till att få se Neil Gaiman under ett författarsamtal på Kulturhuset om två dagar! Neil. Gaiman. Det är fantastiskt!!
  • Två fröpåsar (en med jättepumpor!!) och en lök till en vacker lilja som redan är sådda på odlingslotten när det här skrivs.
  • En flaska Baileys. Mmmm....
  • Sexton kinderägg. KINDERÄGG.
  • Ett svart Nintendo 3DS med tillhörande Zelda - Octarina of Time. Det fick jag dessutom leta efter genom en hinderbana i mörkret med hjälp av nightvision. Så häftigt och lätt värt de fästingar jag fick på köpet.
  • En liten fin dator som bara skriker om att den måste få ett nytt namn. Vi får se vad jag hittar på att kalla den, men det kommer bli något episkt så att den slipper skämmas samman med sina fränder Mulder, Beast och Superman (som jag KAN ha döpt om, men jag minns inte till vad).
  • En Minecraft-mugg i form av ett Creeper-huvud. Det stod att jag borde göra som vikingarna och dricka ur mina fienders skallar, och det gjorde jag minsann!
  • En svart cykelhjälm med dödskallar och blodsplatter redan från början, så man slipper besvära sig med att bloda ned den i efterhand.
  • Lampor till min cykel, samt batterier.
  • En påse med badoljor, badskum och en tvål i form av en ursöt groda. Jag kommer behöva brottas med min son för att få behålla den, tror jag.
  • Kortspelet Cthulhu Fluxx, så nu kan jag spela superfluxx hemma!
  • En anteckningsbok med en drake och ett svärd på framsidan. Goff goff goff goff. Hurra!
  • En anteckningsbok med en realistisk dödskalle på framsidan. Mer goff goff med andra ord. Som det skall vara.
  • Massor med mandel, choklad och spritpraliner. Very nam. Such WOW.
  • En hemsmidd nyckelring i järn.
  • En silvermedaljong med ett litet voodoo-foster i, gjord av givarens eget hår. Perfekt kombination av märkligt och gulligt.
  • Ett voodoo-kit från en helt annan person, komplett med docka och instruktioner. Helt enkelt charmerande!
  • Två förstorade mikroorganismer i form av gosedjur - Digerdöden och Ebola. Digerdöden är en av mina nya bästa vänner. På fezten pussades vi, kramades, gosade, rökte och drack tillsammans. Supersöt, är han. 
  • En påse vattenballonger. Om sommaren fortsätter som nu så kommer jag att ligga på gräsmattan utanför huset och kasta dem upp i luften för att pricka mig själv.
  • Hårinpackning, vilket gudarna skall veta verkligen behövs. 
  • Svenil-rollspelet med ett tillhörande rafflande äventyr. Här skall spelas!! Har bara spelat det en enda gång och det känns verkligen som att det är på tiden att göra det igen. 
  • Ett fint armband med pärlor som ser ut som stiliserade ögon.
Silas har dessutom fått regnkläder och en fin sagobok. Det är ju inte till mig, men det känns lika bra som om det vore det.
Det är allt jag kan komma ihåg just nu, och eftersom det är en väldigt gedigen lista så är det inte konstigt att jag säkert glömt något fullkomligt underbart. Jag har dessutom fått veta att jag har en hel del presenter som jag kommer att få via posten, eller väl tillbaka i Kalmar och väntar med spänning. Nu när ekonomin varit tuff ett tag så man egentligen inte kunnat köpa någonting extra så känner jag mig härligt bortskämd och kvittrande.

Uppdaterar listan när fler presenter anländer!

Och ni, mina kära vänner och släktingar, är underbart knasiga som ger mig så mycket saker och uppmärksamhet och kärlek. All kärlek till er.

11 maj 2014

Det är svårt att bibehålla vänskap över Ansiktsbok

Folk pratar om att Facebook är bra eftersom det blir lättare att hålla kontakten med folk. Ett argument som många har mot detta är att det kanske inte är folk värda att hålla kontakten med om man behöver Facebook för att lyckas med det.

Jag har nu ett annat argument.

Jag stör mig på många saker och företeelser och intressen. Som jag skrivit om tidigare så mår jag direkt dåligt av att folk jag gillar hatar saker jag älskar eller älskar saker jag hatar. Det blir liksom något slags svek i min uppfuckade hjärna.

Facebook försvårar vänskap.

För genom Facebook vet jag hur många som tittar på Eurovision, hur många som särskriver, hur många som är främlingsfientliga, hur många som älskar skitdåliga TV-serier och så vidare. Saker jag förmodligen inte haft en aning om annars.

Exempel; om jag har en vän så brukar vi ju prata om gemensamma beröringspunkter allt som oftast. De där andra sidorna jag inte är intresserad av eller som direkt skulle irritera mig brukar aldrig komma upp och därmed är vänskapen givande.

Exempel ur verkliga livet: En gång hade jag en chatkompis som var nazist. Alltså rå-nazist. På det planet helt dum i huvudet med andra ord. MEN han hade också bra musiksmak, gillade att spela samma spel som jag och var rolig att prata om en mängd andra saker med. För en människa är inte bara en (jävligt störig) åsikt. En människa är så mycket mer än så. I och med att vi aldrig någonsin pratade om politik efter att jag fått reda på hans ställning så störde det mig inte direkt.
Men om vi hade varit vänner på Facebook så hade jag ständigt (förmodligen) behövde se nasse-uppdateringar från både honom och hans vänner vilket hade gjort att jag stämplat honom som idiot direkt. Då hade jag gått miste om så många trevliga samtal om helt andra saker.

För det är ju så. Alla människor har bitar och delar som man inte gillar och bitar och delar som man inte berör i en vänskap. På Facebook får man veta allt. För mycket. På tok för mycket information.

Så nu håller jag på att dölja nästan alla från mitt nyhetsflöde. De jag talar med på regelbunden basis eller vars uppdateringar jag brukar gilla behåller jag. Vi får se hur länge jag bibehåller det så här, men det känns bra nu. Som om en sten lyfts från mina axlar.

För jag finns ju här, och är folk viktiga nog i mitt liv lär jag kontakta dem på andra sätt än på väggar över Facebook.

5 maj 2014

Sushi!

Jag är sugen på sushi. Tyvärr är min käre yeti inte alltför tokig i det, så jag får vänta till lämpligt tillfälle utan honom att äta det. Det bästa av allt vore sushi och rollspel. En näst intill perfekt kväll. Okej, så jag är sugen på sushi OCH rollspel. Nåja.

Och jag borde gå och lägga mig.

3 maj 2014

Överdrifternas tidevarv

Har ni märkt att allt skall vara så förbannat överdrivet nuförtiden? Man tar till kraftigare uttryck för samma symptom. Folk har alltid migrän och aldrig huvudvärk. Folk är aldrig litet känsliga utan alltid allergiska. Folk är aldrig konstnärssjälar utan har diagnoser. Folk har inte svårt för att stava, de har dyslexi. Man har inte rädslor, man har bara fobier.

Folk kallar sin partners föräldrar svärföräldrar, även när de inte är gifta. Folk säger att de är förlovade fast de inte har någon tanke på att faktiskt gifta sig.

Aldrig förolämpad. Alltid kränkt.

Är folk så sjukt rädda för att inte bli tagna på allvar om de inte överdriver allt? Allt måste ha etiketter och vara diagnostiserat för att liksom finnas på riktigt.

Det är så konstigt.
Och så sorgligt.

2 maj 2014

Pärlhyacint

I går var jag och Einheri ute och fifflade på odlingslotten. Där finns ett litet blomsterland där jag grävt ned spännande lökar jag hittat på närliggande villaområdets kompost och spritt ut lite frön. Tre blommor blommade. En av dem var en påsklilja, vilket jag lyckligtvis känner igen. En annan var en liten blålila sak som jag inte kan minnas att jag satt dit. Det visade sig med andra ord att ett par av lökarna som jag petade ned förra året var pärlhyacinter! Vinst! Otroligt söt liten blomma. Min plan är att fortsätta gräva ned saker och strö ut frön och sedan lära mig namnen på de blommor som faktiskt tittar upp.

Jag behöver inte en ny blogg

Jag behöver inte en ny blogg. Jag behöver sammanföra alla mina bloggar. Jag har en blogg om livet som svartrockarmamma, en blogg om odlingslotten, en blogg om lajv, en blogg om skattjakter, en blogg om... jag VET INTE. Jag har bloggar till precis allt och just nu är alla utom en (inte den här) inaktiva. Jag saknar att ha en blogg där jag faktiskt skriver regelbundet. Därför tänker jag nu avsluta en hel hög med bloggar och peka vidare dem hit i stället. För jag orkar inte ha tusen bloggar. Jag vill ha en privat blogg (denna) och en mer officiell blogg (om kryptozoologi). Så. Då var det bestämt, även om folk kanske inte ens läser bloggar längre. Nu kör vi.