Rökare är ingen homogen grupp

Det är märkligt. I dessa upplysta tider där det är väldigt noga med att alltid omtala och tilltala individen i stället för gruppen så är det fortfarande helt okej att säga saker som börjar med "rökare är", "rökare gör".
Vet ni vad, rökare är och gör ingenting speciellt utöver att just röka. Rökare är nämligen ingen homogen grupp, utan en stor samling med vitt skilda människor som råkar vara beroende av samma gift.

"Rökare struntar ju i förbudsskyltar" - Nej, en del människor struntar i förbudsskyltar. Precis som den där människan där slängde något där man via skylt bett folk att inte skräpa ned, eller den där andra tyckte det var en bra plan att lägga prylar i trapphuset trots att skylten bredvid säger att man inte får.

Detta går givetvis att applicera på en mängd olika saker.

Oavsett så är "rökare" inte en specifik gruppering. Visst, beroendet ger viss sammanhållning, men utöver detta finns det ingenting alls som faktiskt binder ihop oss eller gör att vi förtjänar att klumpas ihop i samma grupp.

Och det räcker nu. Jag slänger oftast inte fimpar på marken. Jag röker inte i busskurer eller vid ventilationstrummor. Jag blåser inte rök på folk. Jag sköter mitt och låter andra sköta sitt och det vore så hjärtinnerligt skönt om ni som inte röker kunde göra samma sak.

För rökning är ett förjävligt beroende. Det är ett beroende som bara de ungdomligt dåraktiga är stolta över, ofta en stolthet vilken skapats som försvarsmekanism mot den ständiga kritik vi hela tiden får. Vi luktar illa. Vi har ful hud och fult hår. Vi dödar oskyldiga med andrahandsrökning. Vi kommer förmodligen få cancer och dö. Vi VET. Det har inte undgått oss. Anledningen till att vi inte slutar är så sällan för att vi inte vill, utan för att vi helt enkelt inte klarar av det. Vi kan inte sluta. Det gör oss inte till svaga eller sämre människor, bara människor med mer eller mindre beroendementalitet och känslighet för giftet.

Så. Det är något som vi rökare i alla fall har gemensamt; Ni.