Skördefesten är magi

I helgen var det åter igen konstnatt och skördefest på Öland. Det var magiskt. Varje år är det som om folk för två dagar faktiskt lyckas ta en titt in i mitt hjärta och sedan återskapa vad de ser där och kalla det "skördefest".

För det var drakar med lysande ögon och slott byggda av halmbalar och spökhus och glittrande små lampor och lyktor och pumpor - överallt pumpor! Stora pumpor, små pumpor, avlånga, runda och självlysande pumpor. Pumpor med roliga former och pumpor med intressanta färger.

Det är väl knappast någon nyhet att jag älskar pumpor.

- Jag och Fiia vandrade in på "Drake café" där utanför små ljus glimmade i en vacker liten damm. Tältet var smycket med små ljusslingor och tyger och jag kunde knappt förstå hur ett vanligt tält kunde bli så vackert och magiskt. Där beställde vi två koppar kaffe som smakade bättre än allt annat kaffe; mjukt och runt och fylligt utan ens ansats till bitterhet.

- När jag vandrade nedför yttertrappan till spökhuset och någonting vidrörde min ena ankel. För första gången i det spökhuset fladdrade hjärtat till en aning och ett skratt hördes från under trappan när det anställda spöket därunder noterade skälvningen hos mig.

- Skrattanfallen när vi trötta, men glada åkte ut i bilen sent en natt för att - och jag citerar - "Göra hela jävla Öland osäkert."

- På medeltidsmarknaden då alla stannade upp som en man över hela fältet för att betrakta den örn som svävade majestätiskt långt, långt ovanför oss.

Och när jag hittade Osten med stort O, och konstnären som snidade träfigurer allt som oftast med motorsåg, och påfågeln i galleri Fågelform och pumpasoppa och pumpapaj och kramar och skratt och rollspel och... allt.

Så många intryck. Så mycket kärlek. Så oerhörda mängder med den ljuvliga magi som bara skördefesten upplevd i goda vänners lag kan bringa.

Rökare är ingen homogen grupp

Det är märkligt. I dessa upplysta tider där det är väldigt noga med att alltid omtala och tilltala individen i stället för gruppen så är det fortfarande helt okej att säga saker som börjar med "rökare är", "rökare gör".
Vet ni vad, rökare är och gör ingenting speciellt utöver att just röka. Rökare är nämligen ingen homogen grupp, utan en stor samling med vitt skilda människor som råkar vara beroende av samma gift.

"Rökare struntar ju i förbudsskyltar" - Nej, en del människor struntar i förbudsskyltar. Precis som den där människan där slängde något där man via skylt bett folk att inte skräpa ned, eller den där andra tyckte det var en bra plan att lägga prylar i trapphuset trots att skylten bredvid säger att man inte får.

Detta går givetvis att applicera på en mängd olika saker.

Oavsett så är "rökare" inte en specifik gruppering. Visst, beroendet ger viss sammanhållning, men utöver detta finns det ingenting alls som faktiskt binder ihop oss eller gör att vi förtjänar att klumpas ihop i samma grupp.

Och det räcker nu. Jag slänger oftast inte fimpar på marken. Jag röker inte i busskurer eller vid ventilationstrummor. Jag blåser inte rök på folk. Jag sköter mitt och låter andra sköta sitt och det vore så hjärtinnerligt skönt om ni som inte röker kunde göra samma sak.

För rökning är ett förjävligt beroende. Det är ett beroende som bara de ungdomligt dåraktiga är stolta över, ofta en stolthet vilken skapats som försvarsmekanism mot den ständiga kritik vi hela tiden får. Vi luktar illa. Vi har ful hud och fult hår. Vi dödar oskyldiga med andrahandsrökning. Vi kommer förmodligen få cancer och dö. Vi VET. Det har inte undgått oss. Anledningen till att vi inte slutar är så sällan för att vi inte vill, utan för att vi helt enkelt inte klarar av det. Vi kan inte sluta. Det gör oss inte till svaga eller sämre människor, bara människor med mer eller mindre beroendementalitet och känslighet för giftet.

Så. Det är något som vi rökare i alla fall har gemensamt; Ni.

Återkomsten

Tillbaka i mitt kära Kalmar där hösten ännu ligger och pyr i stället för att ta ordentlig fart. Jag såg med sorg hur träden blev grönare ju längre söderut jag kom, men förr eller senare. Snart.
Det är oavsett fantastiskt att komma hem. Jag stannade ju några extra dagar och tänkte träffa en massa mer folk och vara social, men fann mig själv i stället hemma på gården och ville inte åka någonstans. Jag hade fått min fix, helt enkelt.

Fixen i fråga innehöll bland annat den bäste malkav jag känner, några trevliga nya bekantskaper, samtal med en skogshäxa och sedan när jag stannade hemma fick jag också sällskap av en ros.

En bra resa, en skön hemkomst.

Och tusen fantastiska saker i min nära framtid att se fram mot.

Dandy in the Underworld

Sedan i söndags är jag i Närke och hälsar på min ärade moder. Jag har även hunnit med att träffa ett stycke Malkav och en massa annat jox. Det här ovan är en liten testsminkning inför fredagens födelsedagsfest med åttiotalstema. Tur att Adam Ant fanns då, annars hade man fått välja någon av alla dessa superfula sminkningar som var moderna då. Det räcker med att outfiten i sig ser ut som sjutton.
Så, vad har jag mer gjort? Jag vet inte. I dag skulle jag göra vettiga och nyttiga saker. I dag har jag inte gjort en enda vettig och nyttig sak. Hjärtat känns som om det värker av svärta och tomhet och jag kan inte riktigt förmå mig till att le annat än till hälften. Sådana dagar kommer och går, men förmodligen kom den här på grund av att jag sov dåligt, drömde dåligt och allt möjligt sådant skit.

Men i morgon blir det Malibu, dryghet och mer dryghet. Förhoppningsvis kan det hjälpa upp min ständigt sviktande självkänsla.

The good, the mad and the lovely - signing out.

I am the dread pirate Roberts

Kära låtsaskompis,

I dag har varit en rätt usel dag i den här så kallade "verkligheten". Lyckligtvis lyckades jag lämna den ett par gånger med varierande sällskap. Jag har också kommit på att jag är den fruktade piraten Roberts. Så det så.