Låt var och en bli salig i sin tro

Det skrämmer mig vilken inställning som börjat bli allt mer vanlig i vårt sekulariserade samhälle. Jag talar givetvis om de fanatiska religionsmotståndarna. De är minst lika läskiga som fanatiskt religiösa eftersom de också ger sig på att vilja styra andra människors vilja, känslor och tro.

Det är nämligen minst lika dumt att säga "Att tro på något är dumt!" som att säga "Att inte tro på min gud är dumt." eftersom båda meningarna kan sammanfattas med "Alla som inte tycker som jag är dumma."

Människor tycker olika. Människor tror på olika saker, må det vara logik, gud, vetenskap, tomtar och troll, politiska ismer eller storfot.

Det är när man börjar tro att vad man själv tror är det enda rätta som man är illa ute. Det är då man blir vad man oftast försöker att bekämpa, särskilt när man är hetsande ateist. Man blir någon som inte tror på människans rätt att bestämma själv. Någon som tror att man kan skylla människans val och inneboende ondska på vad de väljer att tro på.

Det kan man inte. Människor gör val. De väljer att tro och tolka något på ett sätt. Någon annan människa väljer att tro och tolka på ett helt annat sätt. Det ligger i människans rätt.
Någon väljer att tolka bibeln till att häxor är onda och att bögar är syndiga.
Någon annan väljer att tolka bibeln till att nåd går före rätt och acceptans.
Det handlar inte om religionen. Det handlar inte om boken eller böckerna som företräder den. Det handlar om människans egna val.

Den fria viljan är viktigare än någonting annat här på jorden. Ondska skall självklart inte accepteras. Orättvisor skall bekämpas. Men man kan inte bekämpa ett så luddigt begrepp som "religionen" utan man måste rikta sig mot problemet.

Du försöker ju inte förbjuda alla hundar för att några bits, inte sant?

Så rädd

Jag kände mig glad. Tillfreds. Sedan kom den från ingenstans. Ångesten med versal i början. Ångesten som man liksom inte hinner upptäcka innan den kastar sig över en.

Jag kommer aldrig att bli klar med plugget som jag ligger efter med. Jag kommer inte få några pengar. Vi kommer att förlora lägenheten och hamna på gatan och soc kommer att ta min son och katterna kommer att springa till skogs och BUUUÄÄÄÄÄ.

För så känns det. När allt faller ned i skallen på en klockan kvart över ett på natten så är det exakt så det känns. Minsta lilla oro blir till jätteångest och utvecklar en hel familj av ångesthamstrar som äter och äter allt de kommer över. Jag blir lamslagen. För när det är så här så kan jag inte heller sätta mig ned och faktiskt få saker gjorda. Såvida inte "saker" är att försöka uttrycka mig i ett blogginlägg.

Jag blir som en kanin i strålkastarljuset. Bara sitter där. Med ögonen uppspärrade. Panikslagen.

Kultistmode

Nu när isen lossar och våren närmar sig är det hög tid att ta fram sina gamla kultistpaltor ur garderoben. Ofta finner man då att de blivit slitna och malätna under vinterhalvåret och det är dags att skaffa en helt ny outfit inför frammanandet av vår käre gudom. Således har jag tagit mig friheten att rota rätt på en komplett stil med accessoarer och allt. Var så goda!

Först ut är det viktigaste basplagget i en kultists garderob, nämligen själva kåpan. Har man bara en kåpa så har man egentligen allt man behöver i klädesväg. Det är ju ganska ofint att ha kläder på sig under kåpan, inte sant? Därmed kan man också lägga ned lite extra kräm på en extravagant och snygg kåpa. Här har jag valt en med mönster och ganska mycket vidd som längd för att den skall kunna fladdra sådär snyggt i havsstormarna. Det finns givetvis även en huva för de regnigare ritualnätterna.
Den här modellen finns i svart, lila, blått och grönt. Själv föredrar jag nog svart eller med en ton av lila, men det är en ren smaksak.

Eftersom vi kultister är lite blyga av oss så tycker vi om att ha masker på oss när vi genomför våra ritualer. Den här masken är gjord i läder och därmed ganska tålig i väder och vind, samt att dess tentakler ger mysiga associationer till vår härskare i djupet. Med den här kan ingen ta miste om var din hängivenhet riktas.

I och med att man inte har så mycket kläder så har man möjlighet att använda en massa accessoarer utan att det kommer att se för konstigt eller pråligt ut. Här ovan är en favorit bland hängsmycken för egen del.

I öronen kan man matcha och mixa med ett antal snygga tentakler i silver.

Samma sak gäller med ringar. Välj gärna sådana som är lite för små så att man får den där härligt levande känslan av att bli klämd till döds.

Visst vore det sjukt pinsamt om du glömde att ta med dig en offerdolk? Jag har sett det hända och det är inte vackert. Man blir en social paria för evigheter framöver - om man överlever det vill säga.

Och sist men inte minst så måste man ju ha något snyggt och bekvämt på sig när man skall ta det lugnt och chilla efter ritualen. Det kan ju vara skönt att komma ur den där våta och blodiga kåpan och få på sig något torrt och varmt. Dessutom så kommer en kall öl att sitta finemang!

Nöjd

Det här måste vara min snyggaste header på länge, eller vad tycker ni?

En dag utan krav

En enda dag utan krav på plugg och städning visade sig vara exakt vad jag behövde. Nu känner jag mig väldigt peppad inför att ta itu med studierna, komma ikapp med allt och verkligen fixa det här. Jag vet att jag kan, jag vet att jag har orken och jag vet att jag har inspirationen. Det känns fantastiskt.

Så vad jag behövde var således följande: ett bad med bebis som skvätte ned hela badrummet, många kramar och kyssar samt en fantastisk middag från min man, en god bok, några koppar te och sist men inte minst ett paket från min kära Johanna.

Jag är tillfreds. Jag hoppas att ni också är det där ute.

Seriernas inkörsportar

Tomb berättade häromdagen om vad som var hans inkörsport till seriernas värld och efterfrågade på samma gång andras historia inom ämnet. Jag tänkte att det lät roligt och skriver nu lite om det.

Den första serie jag kan minnas att jag läste var Fantomen. Pappa köpte Fantomen och ibland Agent X9. Det hände också att både Seriemagasinet och Magnum Comics dök upp hemma hos oss, men jag är osäker på om de gjorde det för att de köptes eller hittades i någon auktionslåda och råkade hamna där. Min första seriehjälte var Mandrake. Jag tyckte han var så häftig med sin hypnotiska förmåga och sin höga hatt. Då var jag förmodligen bara runt åtta år gammal eller något sådant. Sedan slukade jag allt med Modesty Blaise. En bättre kvinnlig förebild var nog svår att hitta för mig vid den tiden.

Det var för övrigt i Magnum Comics som jag för första gången stötte på karaktären Death, den söta lilla gothflickan med underligt nog aptit på livet.

Hur som helst. Det var vanligt att jag och mina vänner satt på biblioteket och läste serier där. Jag minns inte exakt vad vi läste, men utöver korta komiska serier som Himlens Änglar så framstår några klarare och tydligare än andra. Främst då den fantastiska Alverfolkets första två böcker, som man läste med stor förundran innan de hastigt och lustigt stals av någon från bibliotekets samlingar.
Jag var också ett stort fan av Prins Valiant, men det kan nog bero mer på mina drömmar om riddare än någon egentlig förkärlek för själva serien eller pagefrisyrer.
En serie jag läste tidigt var också Peter Madsens Valhalla som på ett perfekt sätt kombinerade härliga teckningar med historia och äventyr - allt sådant jag älskade redan som liten. Läser dem gärna än i dag med stor behållning.

Det finns andra serieböcker jag jag minns med kärlek och som jag söker efter än i dag. Några av dessa är de om Mystiska 2:an, särskilt Glaspyramiderna. Jag vet inte vad det var som lockade så mycket med de serierna, eftersom de tydligt kontrasterande svartvita bilderna låg långt bort från tidigare favoriter. Kanske var de ett sätt att åter närma mig mina rötter i de svartvita seriernas värld.

Från denna början fann jag sedan Jhonen Vasquez och omfamnade hans serier med hela mitt hatiska tonårsjag. Jag hittade också underbara Gloom Cookie, läste mer Sandman, Books of Magic och Jill Thompsons urcharmiga historier.

Och om man adderar lite X-factor, en och annan fladdermus, en del snusk i form av Maran av Lina Neidestam, en död liten flicka, Nemi och en och annan spinoff på Sandman så är vi nog framme vid i dag. Jag slår också mina lovar runt lite mer udda serier som den mysiga Närkontakt med flygande tefats hela två nummer, eller myspys med Dracula och Creepshow.

Så Fantomen, eller rättare sagt Mandrake kan nog räknas som min egentliga inkörsport. Än i dag är jag ju lite extra svag för gentlemän i cape och höga hattar. En del ränder går helt enkelt aldrig ur.

Plugg, plugg

Efter att äntligen ha släppt mina omåttligt höga krav på mig själv och gjort klart en försenad skoluppgift så känns det som om allt har lossnat. Jag har nu stenkoll på vad som skall göras till såväl journalistiken som den nuvarande litteraturkursen. Jag vet vad jag vill skriva om på min c-uppsats. Jag känner mig lycklig. Stolt. Jag sitter inte fast just nu.

Allt kommer att ordna sig. Det får helt enkelt lov att ordna sig för att det måste.

Snart är det dessutom Calcon!!

Förvåning

Jag känner mig förvånad över att jag verkligen, verkligen ser fram mot vampyrlajvet i morgon. Länge har det mer känts som något som går på rutin och något jag inte får ut så mycket av själv. Det har varit mer krångligt än roligt de få gånger vi lyckats få igång något.

Kanske har jag blivit mer peppad av att jag engagerat mig mer, kanske av att vi har en lajvtidning och folk verkar börja känna sig mer peppade de också. Kanske är det något annat. Oavsett så ser jag verkligen fram mot morgondagen, vilken som helst av de roller jag skall spela, det folk jag får träffa och allt däromkring.

Det är skönt att se fram mot något man brukade älska.