Världens bästa spelledare

Här kommer en lista, ingen lång lista men likväl en lista. Det är min tre-i-topp-spelledar-lista och en hyllning till de som gjort att jag älskar rollspel mer än de flesta nöjen här i livet. Nu kör vi!

3. Hanru
Utan Hannu hade jag förmodligen aldrig fastnat för bordsrollspel över huvud taget. När jag fick äran att bli spelledd av honom hade jag redan spelat ett antal gånger, men ännu inte förstått vad som egentligen var grejen. Tjusningen. Vi spelade ett litet skräckäventyr från Sveroks scenariobank och det var skitläskigt. Att den annars väldigt snälle och rolige Hannu helt plötsligt var läskig gjorde allt dubbelt upp värre. Jag blev äntligen tjusad och jag minns än i dag det äventyret som en av mina bästa rollspelsupplevelser.

2. Ichabod 
Få människor i världen lyckas få mig så engagerad i karaktärer och händelseutvecklingar som Ichabod. Med hjälp av ljudeffekter, musik och utmärkt skådespeleri så gestaltar han miljöer och personer så väl att man vet vilken SLP han spelar även om man bara ser honom genom glaset från balkongen och inte hör vad han säger. Att spelledas av Ichabod blev alltid en så personlig och intim upplevelse, där han utan att tveka spelade på känslor och tankar man inte ens själv visste att man hade.
Ichabod var den första spelledare som inspirerade mig till att rita bilder av karaktärer och låta äventyren leva kvar i huvudet långt efter att spelet var över. Han är också den ende spelledare som någonsin fått Eon att vara intressant, vilket säger en hel del för er som vet vad jag annars tycker om Eon.

1. August 
 Förmågan att kunna ta något ytterst klichéartat och vrida det precis lagom många varv för att göra det både nytt, intressant, välbekant och trovärdigt på samma gång är ren magi. Med August har jag besökt fantasyvärldar, Paris i World of Darkness, ostiga actionfilmer, hemsökta slott och cyberpunkens svindlande äventyr. Ingen annan spelledare har tagit fram såpass många goda egenskaper hos mig som spelare och ingen har heller lyckats med att få mig att teckna, skriva och spinna vidare på kampanjerna före, mellan och efter spelen som han. När man hittar en sådan här spelledare finns det egentligen bara en enda sak att göra; gifta sig med honom.

Främlingar som kände varandra väldigt väl

När bitterheten falnat finns bara sorgen kvar. Det är lättare att vara arg och bitter än ledsen, men jag antar att det är en fas man måste gå igenom likväl.
Jag är ledsen över att jag var den jag är och att det inte fungerade. Jag är ledsen över att jag inte såg att vi var inkompatibla komponenter. Jag är ledsen att jag gjorde dig ledsen. Jag är ledsen över allt jag trodde och allt jag antog. Jag är ledsen för att jag trodde att vi kände varandra utan och innan, men uppenbarligen var vi bara främlingar som kände varandra väldigt väl, som man uttrycker det i Fight Club.

Jag är ledsen för att tiden går vidare, livet går vidare. Jag är ledsen för att det känns som om jag förlorat en kroppsdel. Jag är ledsen över fantomsmärtorna.

När jag slutat vara ledsen hoppas jag att kunna minnas de bra sakerna (eller de saker jag upplevde som bra i alla fall) och bli glad av dem, men kanske måste jag bli arg igen, bitter igen och sedan ledsen igen. Det är svårt att veta hur sorgen tar sitt uttryck, eller hur länge den gör det.

Jag är ledsen att vår vänskap var dålig för dig. Det känns lite som när man haft galet bra sex med någon och sedan förvånat får veta på omvägar att den man legat med spritt ut att man är en kall fisk och frigid kossa.
För vår vänskap var bra för mig i alla fall. Alltid något.

Midsommar

Tydligen är det sjukt inne att berätta om vad man gjorde på midsommar via sin blogg. För min del är det snabbt avklarat. Jag åt mat, umgicks med mamma, yeti och groda. Sedan tittade vi på Morden i Midsumer och avrundade kvällen med Ghost Hunters. Man kan alltid lita på Ghost Hunters.

En stor man har gått ur tiden

En stor man har gått ur tiden. En man med humor, värme och världens mest trovärdiga röst. Vila i frid, Hans Villius, du kommer att vila i mitt hjärta länge än.

Säg bara nej