Sagan om prinsessan och SJ

En gång för länge, länge sedan fanns det en kung och en drottning. Kungen och drottningen härskade över ofantliga ägor och åtnjöt alla tänkbara bekvämligheter, men det fanns en sak de inte kunde styra och det var självklart SJ. Nu kom det sig så att drottningen en dag sade till kungen att hon var havande och ett stort firande påbörjades i hela riket och varade i månaderna nio. När den nionde månaden förflutit föddes ett välskapt litet flickebarn och föräldrarna gladdes. De satte genast igång med förberedelserna inför dopfesten och bjöd in både kända och okända, rika och fattiga, men de viktigaste inbjudningarna väntade de med till sist.
Det hände sig så att det vid tillfället arbetade aderton tågvärdar i landet och självklart skulle dessa också inbjudas och få hedersplatsen vid bordet. Problemet var dock att det enbart fanns sjutton guldtallrikar att servera dem på. Drottningen suckade och sade.
- Ack och ve, vad skall vi ta oss till?
Och kungen drog bekymrat i sitt långa skägg och tänkte både länge och väl samtidigt som han bläddrade i SJs reklamtidning. Så lyste han plötsligt upp.
- Titta här! Den här tågvärden har fått sparken, så honom behöver vi minsann inte bjuda in!
- Nejmen oh! sade drottningen och de bådas lycka var total.
De bjöd in de sjutton tågvärdarna och festen startade för att vara i dagarna tre. Alla tågvärdarna kom med underbara gåvor till den nyfödda prinsessan. De gav henne mod, list, skönhet, rabattkuponger på resor till Gällivare och en mängd andra saker. Men på den tredje dagen inträffade något fruktansvärt! Mörka moln drog plötsligt ihop sig och ur blixten som slog ned framför slottet kom Den Artonde Tågvärden! Han stegade rasande fram till kungen och drottningen och skrek.
- Vad MENAR ni med att inte bjuda in MIG?!
Kungen och drottningen försökte förklara att Den Artonde Tågvärden blivit avskedad och därmed inte var någon tågvärd längre, varpå Den Artonde Tågvärden viftade med senaste numret av SJs blaska... och se där! På sidan tre stod det att SJ efter påtryckningar från facket varit tvugna att återanställa Den Artonde Tågvärden, fastän han var både ful i munnen och en suput.
Kungen och drottningen försökte ursäkta sitt misstag, men Den Artonde Tågvärden stegade fram till vaggan och förkunnade följande:
- Må tågen du åker med aldrig vara i tid! till den stackars nyfödda.
Och sedan försvann Den Artonde Tågvärden i en rökpuff.
Kungen och drottningen bleknade. Hovfolket svimmade. Alla gästerna grät av medlidande. Festen var slut.

Och mycket riktigt växte också prinsessan upp till att bli en modig, listig och skön flicka som åkte fram och tillbaka mellan Sagolandet och Gällivare med SJ, men tågen, de kom aldrig någonsin fram i tid.