Boskapsfösare - nej tack

Jag kräver inte längre en elektronisk boskapsfösare av universum för att bli nöjd med mitt liv. Jag kräver inte heller en boskapsfösare och oinskränkta möjligheter att använda den utan påföljder.

Jag kräver en eldkastare.

Människor är korkade, äckliga kräk. De badar i parfym i stället för vatten. De är fula och högljudda och korkade samt har barn som är fula, högljudda och korkade. And round and round it goes.

När jag vistas i miljöer med mycket folk börjar det surra i huvudet. Ibland undrar jag verkligen vad för slags konstig människa jag är egentligen. Jag växlar mellan att drömma om att få skallen avblåst av slumpvis vald främling och att få blåsa skallarna av slumpvis valda främlingar.

Jag ser mig ofta som fet, ful, meningslös och äcklig. På senaste tiden har jag dessutom allvarligt börjat fundera på om jag inte är dum i huvudet, trots allt.

Samtidigt föraktar jag de som inte är som jag vill och tycker att de är fula, meningslösa, äckliga och urbota dumma i huvudena.

Visst är det ett ljuvligt liv?
Ändock inbillar jag mig att en eldkastare faktiskt skulle underlätta.

Overkligheten rekryterar

Kriget mellan Verkligheten och Overkligheten trappas ständigt upp. Soldater på båda sidor faller i striden och larmet ljuder över allt annat. Samtidigt är det fullkomligt dödstyst.

Du skall veta att Overkligheten behöver dig i den här striden. Overkligheten kräver ditt stöd och din insats.
Tror du att du inte kan leva i nuet och sköta dina sysslor, men samtidigt strida för Overkligheten? Klart du kan! Du kan vara spion, detta är ett privat krig om du vill. Det är mellan dig och Verkligheten.

Varje gång du öppnar en skönlitterär bok eller en bok med poesi så tar Verkligheten ett steg tillbaka.
Varje gång du berättar en saga för någon eller kryddar en berättelse bara litelite för att den skall bli extra värd att lyssna på så snubblar Verkligheten till.
Varje gång du fullkomligt uppslukas av en film och lever med hjältinnan eller hjälten i varje hjärtslag så drar Verkligheten efter andan.
För alla de gånger du talar om påhittade personer som om de verkligen finns så dör Verkligheten en smula. Alla de gånger du gråter eller skrattar med eller åt ett fantasifoster så tar Verkligheten sig åt hjärtat.
När du skapar, när du skrattar, när du fantiserar och lever dig in, då retirerar Verkligheten steg för steg åt de skyskrapor är de små grå männen bor.

De små grå männen kan behålla Verkligheten.
Jag har ingen nytta av den.
Du har ingen nytta av den.
Vi har ingen nytta av den.
Låt dig rekryteras i dag!

Straff

Givetvis straffade verkligheten mig för att jag i tidigare inlägg påstod mig må bra. Man får inte må bra. Det är förbjudet. Vem som instiftat förbudet vet jag inte, kanske Gud. Ännu en bra anledning att inte tro på skitgubben.
I går kände jag mig lagom suicidal hela dagen. Kunde inte komma på en enda vettig anledning med mitt liv (det kan jag fortfarande inte, men i dag ligger jag inte och grinar okontrollerat över det. Min existens är meningslös, men det är okej). Hittade bara anledningar till att folks liv skulle vara bättre om jag inte fanns. Kanske inte direkt, men så småning om. När den där fåniga sorgen gått över och de insåg att livet blev bättre.

Men i dag mår jag bra, som sagt. Hade egentligen tänkt sätta mig ned och göra klart räkenskaper och skit, men det får vänta till natten eller morgondagen. Jag behöver landa i stället. Behöver lata mig som fan helt utan några skrupler.

Nu skall jag läsa ikapp i lite webbserier och titta runt på lite bloggar.

WoW och sushi

Jag har en ny dator! Ellet, den är inte ny som i ny, utan mer ny som i "inte år 2000s standardmodell för användare utan mer som 2004s standardmodell". Den är alltså inte ny. Den är däremot precis så ny som jag vill ha den. Jag kan spela Sims 2 och WoW och göra över tre saker samtidigt utan att den hänger sig. Utmärkt.

Som ett vetenskapligt experiment har jag nu börjat spela WoW på ett tio dagars gratis-konto. Jag har spelat WoW två perioder tidigare i mitt liv, var och en av dem kortare än en vecka och hemma hos CC. Än har jag inte fastnat. Än har jag inte känt av någon abstinens när jag har slutat cold turkey. Jag börjar tro att det krävs en speciell slags människa för att fastna, eller att man verkligen måste anstränga sig för att fastna i det.
Men visst är det kul i någon vecka eller två, det kan inte ens jag förneka. Det är efter det som man tröttnar på levlandet, gäspar, stänger av datorn och går och käkar i stället.

På tal om att käka så gjorde jag sushi åt Oscar och Alv i går. Jag är mäkta stolt. Det blev väldigt fina rullar och det smakade till och med gott. Det lär jag helt klart göra fler gånger.
Det är konstigt med mig och matlagning. Ibland lyckas jag superbt eller så går det helt åt skogen, aldrig mitt imellan. Jag antar att min matlagning speglar resten av mitt liv. Jag lever bra i ytterligheter.

Har börjat se på Torchwood igen. Läskig säsong. Allt är så mycket mer på allvar helt plötsligt, som om den tidigare säsongen bara var en lek.

Har börjat prata mer med Tomb igen också. Det är bra. Tomb är bra. Åkte till Uppsala och hälsade på honom i förra veckan. Utmärkt tidsfördriv. Hade ingen aning om att jag saknat att vara på resande fot så förtvivlat mycket, men nu vet jag det. Fri fot... det är något visst med det.

Alltså, överlag så är allt bra. Är det inte konstigt? Dags för en morgoncigg.

Ett ovälkommet besök

Det knackade på dörren, auktoritärt. Tre hårda knackningar och sedan inget mer. Med lugn i själen tittade jag genom kikhålet och skrattade föraktfullt. Där stod han igen med sina resväskor och sin kostym. Där stod han igen och förväntade sig faktiskt att jag skulle öppna dörren. Frisyren trist, men utan att ett hårstrå låg fel. Kostymen billig, men ändå stilfull. Skorna nyputsade. Väskan av den där populära modellen i svart plast som man drar efter sig. Han tittade på klockan, omedveten om att jag betraktade honom och såg lite besvärad ut. Efter ett par minuter knackade han igen. Jag log milt och tog ned pistolen från hatthyllan, smekte dess rena former och njöt av tyngden i vapnet. Utan brådska plockade jag ned asken med ammunition jag just fått av Tomb och laddade omsorgsfullt. En till titt genom kikhålet och jag kunde konstatera att han stod kvar där ute, med en alltmer irriterad min i sitt anlete.
I den ena handen höll jag pistolen. Den andra handen lade jag på dörrvredet. Utan actionfilm och med mjuka rörelser tryckte jag ned handtaget och lät dörren glida upp. Mynningen pekade mot hans överkropp och jag såg irritation gå till lättnad gå till förvåning och sedan, någonstans i en darrning vid ena ögonvrån anade jag faktiskt rädsla.
- Du är inte välkommen här, sa jag och höll pistolen stadigt.
- Jag... jag bor här, svarade han lite häpet och rynkade pannan.
Utan att tveka avfyrade jag vapnet. Kulan bäddade sig in i hans bröstkorg och en röd ros av blod spred sig över den vita skjortan. Han vacklade bakåt. Minen var klentrogen. Två steg till och sedan föll han nedför trappen, handlöst. Jag gick in och lade tillbaka pistolen på sin plats, sedan stängde jag dörren efter mig.
På kvällen stod väskan fortfarande kvar, men nästa morgon var den borta. Inför nästa besök satte jag upp en skylt på dörren och gick för att äta frukost.

Vampiri suger

När Syskonskapet låg nere så startade jag, Tomb och Dubbe upp vampiri.se. Där drev vi sedan spelet under några års tid innan Syskonskapet åter startade upp och det blev på tal att flytta dit Vampiri igen - trots allt är det ju där det hör hemma.

Sagt och gjort.

Tror du att jag som trots allt slitit med skiten i flera år fick något tack? Tror du att jag fick någon jävla post i deras lilla "planeringsgrupp"? Nej. Enligt webmastern så hade "flera stycken" sagt att jag var dålig som spelledare. Jag fick dock aldrig veta VAD jag gjort som var så dåligt. Det ville han inte säga. Det lustiga är att ingen av de aktiva spelarna tycks ha blivit förhörda om saken. Det ännu mer lustiga är att han sedan handplockar en grupp som knappt kan ett skit om World of Darkness. Två brudar som bara spelar bög-rockstjärnor titt som tätt och varav den ena har upprepade gånger gjort fel när hon spelat och brutit mot regler. Tror du att han frågade runt vad folk tyckte om dem? Inte då. Självklart inte.

Är det konstigt att jag känner mig utpekad?

Jag försökte andas lugnt och fokusera på att det skulle bli omröstning om chatmasters när chatten var klar.

Sedan när chatten kom igång efter några månader (som det tog "planeringsgruppen" att skriva några få jävligt dåliga texter) så blev det helt plötsligt inaktuellt med den tidigare omtalade omröstningen. Folk i planeringsgruppen fick titeln "CM" och så fort man frågar om en omröstning så tjafsar det om att chatten inte är klar än.
En chat som Vampiri blir aldrig klar, så det är ännu en dålig ursäkt.

Jag ansökte som klanledare till Malkav. Jag tvingade min malkavroll att avgå från fursteposten eftersom man inte fick ha en bra post OFF och en IN. Alla vet ju att det är så jävla bra att blanda off och ingame, eller hur? Sedan fick jag höra att han inte fick vara seneshal heller och backade även från den posten... men vet ni vad, det FÅR MAN VISST. Tydligen ljögs det för mig bara för att bli av med mig och i stället få en furste som spelas en gång i halvåret för att spelaren (som visserligen är en jävkligt skicklig sådan) bor i Australien.

Är det konstigt att jag känner mig utpekad?

Sedan skriver de om hela regelsystemet, med anledningen att det är "för krångligt för nybörjare". Lustigt att det fungerade i ungefär tio år i chatform innan det blev för krångligt. Lustigt att tusentals spelare världen runt har spelat det här i över ett jävla decennium utan att behöva förenkla reglerna.
Hur är reglerna förenklade? Ja, helt plötsligt så finns det bara tre siffror att bry sig om, fysik, sociala förmågor och mentala förmågor. Punkt. Om man då skall följa siffersystemet så är någon med maxad fysik lika bra på att slåss som han är på golf och att hota folk. Intressant, eller hur? Väldigt välbalanserat.
"Jamen, man får ju rollspela sig fram till det..."
Då har man ett sifferfritt system totalt. Antingen eller. Inte några meningslösa värden som över huvud taget inte går att använda i spelet.

En av mina karaktärer spelar undercover som en annan klan och med ett annat utseende. Det är mycket vanligt bland folk med obfuscate. Helt plötsligt blir jag förhörd som fan av CMarna och de vill veta detaljer om rollen som de inte har att göra med. (Särskilt som den ena av dem är världskänd för att metapsela) Vad fan? "Men är han reggad?" "Ja, han är reggad." "Bevisa det."
Jag skall inte behöva bevisa det. Allt de behöver veta är att han är reggad och om de tror att jag sitter och ljuger kan de fara åt helvete.

Och nu skall plötsligt ALLA roller man vill spela i sin egen klan som klanledare godkännas av CM. Så om man vill spela en jävla NEONAT i sin egen klan måste den reggas.

Så har vi den underliga jävla regeln om att man får spela roller utan att regga dem om de är under sjuttiofem år.
Under sjuttiofem? Varför just sjuttiofem? Det är ingen gräns där. Det finns ingen som helst anledning till att just välja den siffran.
Nåja, idén är rätt okej även om jag är säker på att den kommer att missbrukas framöver.

Sedan blev det tal om Månadens Chatrum. Okej. Det är väl en rätt bra plan, men helt plötsligt och vips så blev det veckans chatrum i stället. För det är ju så många som spelar flera gånger på en vecka...? Nej, det är det inte.

Åh, det finns ett nytt elysium i staden. För att furstens spelare bad om det. EN spelare bad om ett rum och genast skippades omröstningen man tidigare haft om ifall det skulle bli ett extra rum.
På elysium får vampyrer vara sig själva för en stund. Det finns inga regler sagda eller uppskrivna, men ändå kan rollerna få reprimander om de gör sådant som seneshalen inte gillar och som denne påstår är regler. Sedan blev det snack om att man skulle ha någon slags inträdesbiljett, men lyckligtvis slopades den snabbt.
Däremot är det lustigt att ungefär hälften av de som hänger på elysium är jävla människor, eller ghouler. Generellt sett brukar inte ghouler få hänga med vampyrer utan att deras mästare är med, men det är väl någon mer nymodighet som är "enklare för nybörjare".

Om man frågar den ena av CM:arna någonting får man för övrigt aldrig något svar, för hon vet inte. Hon vet inte simpla jävla saker som hur länge ett blodsband räcker... och när saken utreddes så börjades det skapas nya regler igen i stället för att kolla upp de som finns.

Åh, så var det intriger. Helt plötsligt bestämmer sig CMarna för att skapa en stor jävla intrig om kraftfält och shit över staden som kommer att förändra rollers liv fatalt... och de säger då till mageledaren att "Det finns en enorm mängd negativ energi i hamnen också. Men det är inte lika uppenbart. Den "känns av" i hamnen. Men det går inte att hitta det egentliga centrumet. Även om mages gärna får försöka leta."
Magiker kan se energi. Att de inte skulle kunna hitta kraftkällan är fullkomligt löjligt.
Så här skapas det alltså intriger utan att de som skapar intrigerna kan spelet? Bra. Men det blir värre. Varje gång man påpekar ett fel hos CMarna så förnekar de ALLT.

Exempel: "angående cearnen och mage och magi och kraftfält etc.. Var egentligen meningen att berätta för dig om något hon behöver ha hjälp med för att göra klart, hon behövde helt mage synvikel på saker"

Lät det tidigare citatet som en fråga? Nej. För det var ingen fråga. Förutom i efterhand, när de kommer på att de gjort fel. Då ÄNDRAR de i historian.

Som när de kallade sig själva för CM över forumet innan sidan var klar, när de bara räknades som "planeringsgrupp" eftersom en CM skall röstas fram... och det påpekades. Då gick de genast och ÄNDRADE alla platser på forumet där de tidigare skrivit CM och sa "Meeen viii är baaara planeringsgruppen... det har vi alltid sagt."

Få se nu, vad har vi? Vi har en grupp om tre CM, varav ingen av dem har särskilt stor eller utbredd kunskap om WoD. Det hade varit okej med okunskap om man var beredd att fråga, men i stället skapar dessa människor helt NYA regler och bygger helt om flera olika rollspel så att de skall fatta dem bättre.

Vad får folk till följande: "Oh vad jag vill spela World of Darkness, för det är så bra spel" och sedan skriver de om HELA JÄVLA SPELET?

Flera spelare har redan lagt ned helt och jag är - konstigt nog - för första gången på tio år redo att följa dem.

Skiten har slutligen börjat överskugga nöjet.

Skräcklajvet är förbi

"Jag vet hur man flyr från verkligheten
men jag vet inte hur man stannar kvar."

Så är lajvet över. Den sedvanliga tomhetskänslan har infunnit sig. Efter varje lajv jag är med på så dyker den upp, efter varje lajv jag själv arrangerat så är den större. Tom, urholkad, utblåst. Ingenting kvar.

För i månader har man förberett sig, man har stressat skiten ur sig sista veckan eftersom man är sen i vändningarna (jag jobbar nog bäst under stress) och sedan är det över.
Ens karaktär har fått struktur. Den har fått vänner som den kommit inpå livet. Sedan är det slut. Samma sak kommer inte tillbaka, även om det blir en uppföljare. Även fast det blir en uppföljare.

Särskilt inte som folk fann min karaktärs ring i en säng full med blod och aldrig hittade henne igen.

Men nya tag, nya krafter. Så snart tomhetskänslan är borta så sätter jag igång med att arrangera Lägret som Gud glömde och då blir nog allt bättre igen.