Som en dröm

Vi reser genom ett strålande vackert landskap, förbi några av mina favoritplatser vid min favoritsjö. Solen kastar långa skuggor och skapar guldmönster här och var. Jag njuter.
Sedan är vi framme.

Några björkar vid infarten. Till höger ligger ett svart, stort garage och rakt fram huset. Det är rött, med ett garage tillbyggt, två våningar och med träfärgad veranda och trätrapp. Taket är fräscht och allt ser så välskött ut. Så fint.

Inuti är allt ännu bättre. Det är nyrenoverat nästintill överallt. Köket är vitt. I vanliga fall hatar jag vitt, men jag älskar det här köket. Jag älskar dess blanka ytor, den nya spisen, de vackra skåpdörrarna. Jag älskar till och med diskmaskinen och jag älskar utsikten över trädgården och skogen på andra sidan vägen. Jag ser mig själv odla örter där på en hylla, och pysslar om dem medan maten puttrar på spisen eller brödet jäser i ugnen.

Matrummet separat. Träpanel på halva väggarna. Två fönster. Vackert. Vardagsrummet domineras av en öppen spis. En trappa upp. Avsatser i trappan där man kan ställa blommor. Till höger ligger badrummet. Det är litet med snedtak och inbyggda skåp.

Rakt fram från trappan sett ligger ett av de två sovrummen. Det är ganska litet, men utsikten är underbar. Träd och ängar. Jag kan se mig själv stiga upp ur sängen och se ut genom det fönstret varje morgon.
Och en klädkammare... en klädkammare! Precis vad jag behöver. Jag har för många kläder och där finns det gott om plats.
Nästa sovrum är lite större. Utsikt över vägen och skogen.
Så går man nedför trappan igen. En genomgång till det som en gång var ett varmgarage. Nu är halva området kalt med betonggolv och gott om plats för tvättstuga och halva garaget är ett fint rum där man kan kasta in en extrasäng åt gäster.

Huset eldas med vedpanna. Det är ungefär fem kilometer till närmsta busshållplats och längre till affären. Det finns ingen ladugård, ingen mark förutom trädgården och vägen ligger så nära att hunden kanske skulle traska ut på den och bli skadad, även fast det är lite trafik.

Jag tvekar. Jag kan se mig själv i huset. Jag kan se katten och hunden och sambon. Men jag tvekar, för jag vet vad det innebär att bo mitt ute i ingenstans. Jag vet hur jobbigt det kan vara på vintern och om vi tackar ja så flyttar vi in i december. Ingen bra start.
Och dessutom vill jag så förtvivlat ha djur om vi nu skall ut på landet. Jag vet inte. Det är det finaste hus jag någonsin tittat på, men läget är inte till hundra procent perfekt.

Hur borde jag egentligen ställa mig till perfektion i det här fallet?