Sista kvällen för min semester hos min vän J i dalarna så bestämde vi oss för att det var dags för spökjakt. Jag har aldrig egentligen gjort något sådant förut, men då vi tittat en del på spökjägarprogram och J hade skaffat en app som används en del i dem så var det dags. Appen i fråga heter Spirit Talker och vi var väl båda litet tveksamma till hur eller om den faktiskt fungerade. Nu så här i efterhand tror i alla fall jag mer på den än vad jag gjorde inledningsvis.
Först åkte vi till en tunnel under järnvägen som nämnts i spöksammanhang. Vi hade inte hittat så mycket information om den online, utöver att ett spöke kallat "Tunnel-Maria" skulle finnas där. Ett bra tag gick vi omkring där och då och då fick vi ord, meningar eller namn via appen. Det kändes ganska slumpartat, även om man kunde tolka in saker i det om man kände för det. Ungefär som jag hade förväntat mig.
Sedan åkte vi till Gammelgården, vilket är en samling med gamla hus som man brukar ha marknader och fira midsommar vid. Ni vet vilken slags plats jag pratar om då. Precis när vi hade kommit genom ingången så sade appen plötsligt:
"Jasmin"
Vi ryckte väl mest på axlarna, även om jag kikade litet om ifall jag kunde upptäcka någon schersminbuske (de flesta tror att den egentligen heter "jasmin") i närheten. Det kunde jag inte. Så gick vi vidare bland husen. Vi fick mer slumpmässiga meddelanden, men när vi var nere vid en scen så hörde jag ett ljud - det lät som en fnissning. Jag skakade det av mig först, men efter att vi gått från scenen så nämnde jag det för J. Så var det dags att åka hem. J påpekade högt, som sig bör, att vi skulle åka och att ingen som eventuellt lyssnade fick följa med oss utan var tvungen att stanna där. Svaret kom omedelbart.
"Alltid"
Sedan ganska snart efter det så sade appen:
"Du hör oss"
Men utöver det fnissande ljudet så hade jag inte hört något mer, och J hade inte hört något alls. Vi fortsatte gå mot utgången. Då kommer det plötsligt en väldigt stark blomdoft mot mig. Jasmin. Jag stannar upp medan J fortsätter några meter innan han vänder sig om för att se var jag blev av. Jag förklarade att det doftade blommor, men medan jag gör det så försvinner doften igen. J säger att han också kände doften där jag står nu men inte där han är. Men så ångrar han sig, för nu känner han doften. Jag förklarar att det doftar just jasmin och J börjar gå omkring och dofta på blommande saker i närheten för att se om någon av dem bär skulden.
"Förringande"
Jag hjälper till att lukta på olika växter, men doften finns inte på någon av dem. Medan vi går runt och undersöker både buskar och träd så är doften där ibland och sedan borta igen, även om man står stilla och verkligen fokuserar på den.
"Behöver tillit"
J ursäktar sig litet halvt på allvar mot appen för att han försöker hitta en naturlig källa till doften. Vi småskrattar litet åt det och går genom utgången och ut på den asfalterade gångvägen. Efter några få meter så kommer doften tillbaka, lika stark som någonsin. Vi stannar upp och appen meddelar oss:
"Det är jag"
Efter det åkte vi hem i alla fall. Det var ett spännande experiment och det var intressant hur doften korrelerade med vad appen hade gett för meddelanden. Ingen av oss vet fortfarande riktigt vad vi skall tro, men jag gör gärna om experimentet någon gång under mer planerade former.
