Sömn

 Jag har försökt lära mig att hantera min sömn och kommit fram till hur det ligger till. Jag är en nattuggla. Jag har försökt med att gå upp sju varenda morgon varenda vardag sedan sonen var en liten plutt. Jag har lärt mig att vakna sju, åtta av mig själv oavsett hur litet sömn jag fått. Men jag kan inte somna vid elva, tolv som jag borde för att få de timmars sömn jag behöver. Det går inte, inte utan mediciner.
Om jag får vara vaken till ett, två och gå upp vid nio så blir det perfekt. Jag blir trött, jag somnar, jag kommer upp efter sju och en halv (vilket tycks optimalt för mig) till åtta timmar. Jag drömmer inte en massa mardrömmar och jag blir helt enkelt en lyckligare människa.
Om jag går upp klockan sju och går och lägger mig vid tio så somnar jag fortfarande inte förrän klockan två, i värsta fall ännu senar. Jag kan helt enkelt inte somna och sova gott om jag skall sova 11-7.

Jag vet inte riktigt vad jag skall göra åt problemet. Jag är inte bra på att sova middag eller somna om heller, så att gå och lägga sig 1-2 och sova till sju och sedan sova fler timmar senare fungerar inte heller.
Knepigt.

Clownförvirring

 I kväll var jag på cirkus. Det är väldigt förvirrande numera att clowner ofta inte längre bär clownsmink. Missförstå mig rätt, jag har aldrig haft särskilt mycket för clowner - men inte mot dem heller. Slapstick är inte riktigt min sorts humor, men de brukar kunna vara litet småroliga ibland.
Men en clown utan smink... Det är bara en vuxen man som spelar apa och agerar störigt. Det gör mig irriterad. När cirkusen dessutom på alla sina affischer har faktiskta clowner blir det bara löjligt. Det blir som Ölands djurpark som har både elefanter och giraffer avbildade vid ingången - utan att ha någondera i själva djurparken.

Men kvällen var oavsett det magisk. Jag älskar cirkus. Jag älskar att det är typ den enda platsen där vanliga människor går för att se scenkonst och framträdanden. Jag älskar musiken från orkestern, de vackra kvinnorna, glittret, doften av popcorn och sockervadd, blinkande lampor... Att se människor utföra näst intill omöjliga konster och söta djur är bara grädde på moset egentligen.

Jag är inte jag

Jag lärde mig tidigt att jag inte är någon man behåller. Jag brukade "glömma" saker hemma hos min bästa vän så jag kunde få komma dit igen. Jag lärde mig att jag är ingenting om jag inte hittar på något spännande, så jag hittade på spännande lekar, saker, föreningar, tävlingar, fantasier. Jag började när jag blev stor nog att arrangera lajv och fester. Det var ju det enda sättet som folk orkade med mig.

Numera har jag några vänner som står mig väldigt nära. Vänner jag inte behöver tjata på om att ses. Vänner som faktiskt tar kontakt med mig helt frivilligt.
Jag undrar alltid hur länge de kommer att stanna. Hur länge det kommer att dröja innan de blir för uppbokade med intressantare saker, när de slutar höra av sig, när de slutar att svara, när de avbokar. Jag vill inte tro att det kommer att hända, men jag vet ju.

Jag försöker ibland återuppta kontakten, men folk har inte tid eller ork eller plats för mig i deras liv. Jag är inte viktig nog för att ta sig tid eller göra plats eller ens hitta en stund. Jag vet inte varför jag ens fortsätter att försöka. Jag blir allt mer en persona non grata.

En av mina närmaste vänner i ungdomen visade sig vara en manipulativ jävel som bara hade samlat folk omkring sig för att omsorgsfullt spela ut alla mot varandra. Han gjorde det med sådan jävla finess att jag inte ens fattade det förrän många år efter att vi ändå glidit ifrån varandra. Jag klandrar mig själv för att jag inte såg det.

Och jag lärde mig också redan från barndomen att bästa vänner behöver pauser från en. Ibland på några månader, ibland på något år eller mer. För att jag är så jävla jobbig. För att man inte kan trycka ned allt man stör sig på mig i längden.
Och jag försöker vara bättre, försöker vara mindre störig, försöker att inte rätta folks galna skrivfel och att inte låta för mycket och att vara mer öppen och förstående och allt möjligt.
Det har enbart lett till att jag konstant har dåligt samvete över att jag inte alltid lyckas. För den jag försöker vara så att ni inte skall lämna mig är inte jag.

Jag är inte jag.

Jag har skapat KONST!

Titta! Jag har skapat konst! Det är en teckning jag kallar "Humbug nr 7". Klart det är en teckning, det ser ni väl? Den är ju knycklig och vikt och skuggorna skapar linjer och teckningar är ju faktiskt linjer och... GAAAAH.

Följ med mig på konstmorgon på Kalmar Konstmuseum! Här kan du se omärkta papper, både hopknycklade och ej hängda i öglor i taket, barnteckningar med pretentiösa namn ritade av vuxna människor och 56 pappersark med smuts på uppsatta i en rektangel.
Nej, jag var inte så imponerad av utställningen "Between drawing". Den befäste snarare mina sedan länge utvecklade åsikter att folk som faktiskt uppskattar sådana sorgliga ursäkter för "konst" är människor som är alldeles för förtjusta i att själva få flumma ut i idel tolkningar av saker istället för att faktiskt bry sig om vad någon försöker säga.

Vore det inte roligt om ingen egentligen gillar sådant här? Om alla bara låter käften gå för att inte verka okulturella? Det hade varit lika delar roligt och sorgligt, tror jag. Själv kan jag inte för mitt liv begripa varför någon skulle föredra ett stort pappersark hängt i ett snöre framför någonting vackert som någon faktiskt lagt ned mer än två minuter på att göra.

Det gör mig förbannad, fortfarande, att man hittar sådana här utställningar överallt medan det samtidigt finns en massa talangfulla människor som aldrig slår igenom. För de är inte pretentiösa nog. Jag önskar att jag vore litet mer pretentiös, men det känns litet som samma skojarbeteende som någon som håller i ängla-healing-kurser. "Kolla! Jag är så djup och andlig och om du inte förstår det är det FEL på dig. Ge mig pengar."
Men, nej, jag har inte mage att lura folk på det sättet. Jag tar helt enkelt inte mig själv eller vad jag skapar på tillräckligt stort allvar - och lägger dessutom ned tid på att få det snyggt.

Så jag återvänder till att faktiskt rita teckningar, och undviker nog konstmuseum ett tag framöver.