Jag hade glömt vikten av böcker i mitt liv. Missförstå mig rätt, jag har alltid älskat böcker, alltid läst, men på senaste tiden har något liksom saknats utan att jag ens märkt det.
Men så sitter jag då här. Jag läser Lev Grossmans bok Magikerna och de berättar om att det bor en drake i varje större flod eller älv. Som en fotnot, något i förbifarten, och jag lyfter. Jag vecklar ut vingarna och lyfter för att flyga högt och långt och djupt. Jag börjar tänka på vilka vattendrag i Sverige som kan innehålla drakar, hur de ser ut, hur de påverkats av sin omgivning, hur många det kan finnas i hela världen. Jag får tusen bilder och namn och personligheter som paraderar genom min hjärna och mitt hjärta. Det känns som om jag kan dö lycklig. Drakar finns. I några sekunder, minuter, evigheter, existerar faktiskt drakar i vattendrag. Det är en fantastisk känsla. En trygg känsla. En känsla jag har saknat. Det är häpnadsväckande. Även när stunden har passerat finns leendet kvar.
Men så sitter jag då här. Jag läser Lev Grossmans bok Magikerna och de berättar om att det bor en drake i varje större flod eller älv. Som en fotnot, något i förbifarten, och jag lyfter. Jag vecklar ut vingarna och lyfter för att flyga högt och långt och djupt. Jag börjar tänka på vilka vattendrag i Sverige som kan innehålla drakar, hur de ser ut, hur de påverkats av sin omgivning, hur många det kan finnas i hela världen. Jag får tusen bilder och namn och personligheter som paraderar genom min hjärna och mitt hjärta. Det känns som om jag kan dö lycklig. Drakar finns. I några sekunder, minuter, evigheter, existerar faktiskt drakar i vattendrag. Det är en fantastisk känsla. En trygg känsla. En känsla jag har saknat. Det är häpnadsväckande. Även när stunden har passerat finns leendet kvar.
