Bot mot fuldagar

Ingredienser:

1 kortkort kjol
1 absurt urringad tröja
1 pushup
1 par högklackade skor
1 välutrustad sminkbox

Utförande:

Ta på dig kläderna. Använd sminket. Rufsa till håret så att det ser ut som om du kommer direkt ur sängen. Ta sedan en promenad genom det mest invandrartäta område du kan komma på och agera tease. Efter några utropade komplimanger och ett och annat försök att ragga upp dig är fuldagen bortdriven.

Obs. Fungerar bäst för kvinnor.

Nötskal

Vaknade ganska nyss. Har just gett katten sitt nya plåster och sina 3 1/2 tabletter för morgonen. Det är helt galet egentligen. Vad som började som några små sår vi inte hade en aning om var de kom ifrån, fortsatte som en infektion och spred sig under huden tills han började slita upp fler sår och vi fick åka i ilfart till veterinären. Nu äter han antibiotika och smärtstillande, samt har en krage som han avskyr. Vi är nu inne på tredje dagen och han ser lite piggare ut, dock. Skönt det.

I dag skall jag handla festdetaljer (drinkpinnar! drinkpinnar!) och hårfärg. Jepp. Jag klarar inte av att vara blond längre. I går försökte jag tona rött med skumtoning, men tyvärr så blev det mer rödblont. Nu blir det mer rejäla doningar.

I övrigt skall jag hinka i mig koffein, röja upp i lägenheten, välja kläder och i kväll blir det att hämta Johanna på stationen och sedan dra ut till modern min. Konstigt att jag är så nervös. Det är ju liksom inget nytt med den här festen.

Annars ägnas mycket tid åt min Call of Cthulhu-kampanj. Det är min första seriösa rollspelskampanj som jag spelleder och konstigt nog finner jag mig själv stormtrivas. Jag som alltid har varit spelledare mest för att det är bättre än att det inte blir något rollspel alls. Tror det är lika delar av ett spel jag gillar och spelgrupper som känns egnagerade.

Nästa vecka blir det mer jobb på lajvområdet och skriva intriger till lajvet, men nu skall jag lägga allt krut på festen i dag.

Fezten är nära!

Åter igen är Fezten som Gud Glömde nära. Åter igen regnar det ned återbud över mitt arma huvud. Hela kroppen värker efter helgens jobb på lajvområdet, hjärtat värker av oro över Murkla-katten som fått ett rejält infekterat sår och huvudet värker av tankar på lajv och företag och förening och blä. Mitt i allt detta börjar folk ge återbud.
"Jag har inga pengar" är den vanligaste orsaken.
- Nej, festen har ju bara varit planerad runt den här helgen de senaste TIO åren. Det är ju svårt att förutse.

Men å andra sidan får jag den här paniken VARJE år. För om man har en fest med över sextio anmälda kan man ge sig tusan på att ungefär hälften inte kommer, och att den andra hälften släpar med några människor så att det ändå blir en brakfest utan dess like.

Så jag skall försöka slappna av. Försöka.

Om inte annat har jag sprit nog hemma för att supa mig ned i oblivion djupt nog för att skita i vem som är där och inte är där.

http://www.yvonnediana.se/fezt

Fezten med stort Z!

"Maybe your face is haunted!"

I går kom jag hem från LinCon. Det var tveklöst mitt roligaste konvent så här långt. Jag har träffat massor med underbara människor, kört sneaky-sneaky för att undvika ett par ex och utökat min rollspelshylla med sisådär tio centimeter. Närmare bestämt köpte jag följande. "Urban Legends" (nya WoD), "Call of Cthulhu" (6h edition), Red Talons (icke revised), Nagah (icke revised), Players Guide to the Sabbat och sist, men inte minst Storytellers Guide to the Sabbat (båda tillhör gamla WoD). Hurra för mig!

Fick även tillfälle att spelleda mitt första CoC-äventyr. Det var mäkta roligt och spelgruppen var helt enkelt en av de bästa jag fått äran att vara spelledare för. Alla agerade ut lika mycket och hade inga problem med att prata omkring med karaktärerna. Tror aldrig jag haft så roligt som spelledare.

Titeln på det här inlägget är ett citat från rollspelet. En karaktär med sisådär 4 i utseende (11 är normalt, han var alltså ful som stryk) slängde ur sig att huset de skulle till kanske var hemsökt och fick rubrikcitatet som svar: "Maybe your face is haunted!"

När jag kommer hem är det dags att börja spelleda en CoC-kampanj!

Nina räddade dessutom mitt liv genom att ge mig cigaretter. Hurra för Nina, min hjältinna. Nu har hon köpt sig min eviga vänskap.

Visstja. Jag köpte urfina tärningar också. Man måste alltid köpa tärningar. De här var genomskinliga, mörkblå med bronsglitter.

Roligast på konventet var för övrigt Verbal Battle, men jag orkar inte berätta något därifrån. Det var folk som filmade, så med lite tur kommer det upp godbitar på youtube så småningom

Skönt som tusan var det dessutom att få bo hos systra mi och hennes sambo. Deras lägenhet är så fin och hemtrevlig och de är perfekta som värdinna och värd. Massor med mumsig mat, bra soffa att slagga på, trevligt sällskap och gosiga katter. Superbt!

Och nu... är jag... i Skåne.