Hopp

Jag hoppas att han dör. Avlider. Knall och fall. Om han gör det så kan man i alla fall minnas honom som någon som var värd att minnas.

A shoggoth in the cellar

Julen kom, julen såg, julen segrade. Den firades ute i mammas hus med nämnda moder, en syster (som officiellt inte firade utan bara råkade vara där, käka god mat och få julklappar), en stor lillebror och den charmerande Johanna. Senare dök även systerns pojkvän Patrik upp.

Jag fick en underbar hög med julklappar. Eftersom folk alltid brukar fråga vad man fått så gör jag som traditionen bjuder en lista (med reservation för eventuella temporära minnesförluster):
- En svart ljusstake i form av en lotusblomma
- Följande böcker: Demonjägarens handbok, Svensk-Italiensk ordbok, Frankenstein, Winnie the Pooh, Konungarnas Förbannelse, Magikologisk handbok, Prins Jens fantastiska resa, Hantering av odöda, World War Z - an oral history of the zombie war, och Konsten att uppfostra en drake.
- Clockwork Orange på DVD
- En svart, stor handduk (glöm inte handduken!!)
- Svarta ridbyxor
- Svarta ljus
- Ett presentkort på middag och underhållning
- Ett sådant där kort till min Nintendo DS som gör att jag kan tanka hem spel
- CD-skivan Framing Armageddon med Iced Earth
- Ett set med penslar, färger, staffli och målarduk
- En tavla som Johanna gjort
- En fin liten skål i svart och rött
- Ett krusidulligt hängsmycke med kedja
- Godis
- Tre röda glasljusstakar för värmeljus

Dessutom gick jag från 60 till 17 i sanity, läste lite i Necronomicon på Miscatonic University, frammanade en skojjig sak ur en vägg och en annan skojjig sak ur ett avlopp, överlevde en shoggoth i en källare, gifte mig, skaffade en dotter, förlorade två vänner till tidigare nämnda shoggoth, hade en kort periods vansinne där jag avgudade hundar samt förlorade 6 permanenta poäng i sanity.
Ja, det blev en del rollspel.

Nu skall jag lyssna på det ljuvliga band min syster presenterat mig för: Draco and the Malfoys!!

Ett smakprov på text:

My dad's always there
To open all my doors
You have to call a patronus just to catch a glimpse of yours
My mom says she loves me
When she tucks me into bed
How's your mommy doing in the Mirror of Erised?

My dad is rich
And your dad is dead
My dad is rich and your dad is dead

Your dad's on his journey
To the great beyond
When you're dueling you might see him come out of someone else's wand
You may have freed our house-elf
And brought doubt to our family name
But your parents still got toasted by a big green glowing flame

---------------------------------------------------

God fortsättning!

Olivernas självmord

I dag när jag öppnade kylskåpsdörren hoppade den stora burken med svarta oliver ned från hyllan och rakt mot sin död på golvet. Jag antar att den var trött på livet och hoppas att resten av dagen inte kommer vara lika missmodig.

Jag saknar Italien.

Vet ni hur det är att gå omkring och konstant störa sig på människor? Störa sig på deras korkade uttalanden, deras beteende, skyltar de särskrivit? Inte förrän nu vet jag hur mycket av min själsfrid som går åt till detta.

I Italien förstod jag inte vad folk sade och jag förstod inte vad det stod på skyltar. Således kunde jag förutsätta att de sade underbara och intelligenta saker. Nästan fem dagar utan att jag störde mig på en enda människa.

Fyra dagars ro. Fyra dagars frid. Få kan förstå vad det innebar för mig.

Nu funderar jag på att flytta dit och bo kvar tills jag förstår tillräckligt mycket av språket för att inse att de är idioter där också.
Sedan kanske jag flyttar till Spanien...

Home of neverending stuff

Titeln är en bra beskrivning av mitt nuvarande hem. Jag gav mig i kast med att försöka städa lägenheten lite inför julen. Det första att ta itu med var min stackars bokhylla som inte fått någon uppmärksamhet på år och dag. Det är hopplöst! Ju mer jag får ordning på desto fler böcker, tidningar, papper, skrivblock, pennor, rollspel, kortspel, brädspel, pinaler, pryttlar, prydnadssaker, grejjor och allmänt skit hittar jag och jag vet inte ens var hälften av det skall ligga.

Jag vill inte ens tänka på utrymmet ovanpå bokhyllan där jag det senaste halvåret bara kastat upp saker som jag kanske kommer att ha nytta av i framtiden.

Någon gång måste detta hamstrande ta slut. Jag funderar på att samla ihop alla saker jag inte ÄLSKAR och sedan bjuda in alla mina vänner för att låta dem - likt Egyptens gräshoppor - gå igenom alltihop och sedan slänga det som är kvar efter härjningarna.

Så, gott folk... vilka vill ha pryttlar? Datum kommer till de som anmäler intresse... men förmodligen blir det i januari.

Italien!

Sedan ett par dagar är jag åter tillbaka i Sverige. Hjärnan snurrar av intryck och på sätt och vis har jag nog inte landat än.

Under nästan fem dagars tid har jag vandrat omkring på Roms gator i regn som solsken. Lyckligtvis var det mer av den senare varan och sommarjacka med ett linne under var den mest passande klädseln.

Jag kommer att åka tillbaka. Jag klarade det. Jag var ingen idiot som åkte, utan det var tvärt om det bästa jag kunde ha gjort. God mat, trevligt folk, massor med komplimanger och vackra omgivningar.

När jag kom ned på torsdagen åkte jag buss från Ciampino till Termini och sedan letade jag reda på mitt hotell. Det var inte särskilt svårt eftersom det låg bara ett stenkast (jag lovar, jag kunde kasta en sten den sträckan) från Termini. Det var ett nyrenoverat hotell på tredje våningen i en byggnad. Marmorgolven var de blankaste jag sett och sängen var lagom mjuk. Från mitt fönster hade jag utsikt över en mysig liten innergård. Jag sov ett par timmar och sedan var det dags att träffa Carolina och Alessio. De visade sig båda vara fruktansvärt trevliga och jag är säker på att vi kommer att träffas igen.
Sent på natten anlände Federico. För er som inte vet så har jag och Federico chattat i en herrans massa år (ända sedan ICQs glansdagar då han råkade kontakta mig slumpmässigt när han hade tråkigt) och inte träffats förut, så det var lite nervöst. Vi skulle dela hotell, dels för att det var billigare för mig och dels för att vi då kunde prata igen alla dessa år och lära känna varandra i verkligheten.
Natten pratades snabbt bort och efter bara några timmars sömn var Federico tvungen att åka till jobbet. Själv sov jag lite till och sedan begav jag mig ut på stan för att leka turist. Under dagen lyckades jag få erbjudanden om middag av två främmande karlar och fler komplimanger än jag kunde räkna. Jag såg svulstiga kyrkor och vackra byggnader i allmänhet. Målet för dagen var Colosseum och när jag varit där åt jag middag bestående av världens godaste pizza och traskade hemåt. Det hade blivit rätt sent på eftermiddagen och efter lite TV-tittande så slutade Federico jobbet och kom över.

Ännu en natt med lite sömn och på morgonen stack vi ut på stan. Först åkte vi till hans jobbs parkering och dumpade av hans bil, sedan tog vi bussen tillbaka. (Så nu har jag sett förorterna och lite mer avlägsna delar av Rom också.)
Hela dagen traskade vi omkring i bokaffärer, skivaffärer och den italienska motsvarigheten till SciFi-bokhandeln. På kvällen hämtade vi bilen igen och åkte till ett absurt stort köpcentrum där det inhandlades en spindelleksak som snabbt döptes till Beowulf och sedan köpte vi snacks och rom innan vi stack tillbaka till hotellet. Den kvällen ägnades åt massiv fylla, massor med prat och skratt samt idoga försök från min sida att förstå mig på italienska TV-program. Exakt när vi däckade är okänt, för ingen av oss har några större minnen av det.

Dagen därpå bestämde Federico att jag skulle visas till ett inte hemskt känt turistmål som han var övertygad om att jag skulle gilla. Då det inte öppnade förrän vid tre så bjöd han mig dock på en kinarestaurang så länge och sedan gick vi tillbaka. Det hela var världens häftigaste ställe, mycket gothiskt attraktivt och mycket passande. Tänk dig ett antal små rum med välvda tak i en gammal stenbyggnad. Tänk dig sedan att några munkar för en hög hundra år sedan tyckte det var en bra plan att använda människoben för att göra dekorationerna i dessa rum. Jag säger bara... wow. Munkar har sinne för det konstnärliga, tydligen. Dessutom fanns det en hel del mumifierade munkar här och var som såg synnerligen... levande ut. Jag är väldigt glad att jag var där.

På kvällen var Federico tvungen att åka hem eftersom hans farfar åkte in på sjukhus och jag skulle ha träffat Alessio, men mådde dåligt och stannade inne i stället. För lite sömn och för många intryck för en liten Mossa på kort tid, tror jag.
Många SMS utväxlades till mina pengar tog slut. Halv sex på morgonen lullade jag iväg till flygplatsbussen. När mitt bagage var incheckat på Ciampino fördrev jag lite tid med att ringa Federico från en telefonautomat och tala om varför jag slutat svara på SMS under natten. Sedan, efter flygförseningar och allt åkte jag hem. Så efter en buss, ett flyg, ännu en buss, ett tåg, ett till tåg, ännu ett tåg och Micke som mötte mig i Örebro och körde hem mig var jag slutligen hemma igen.
Dock glömde jag väskan på tåget mellan Södertälje och Hallsberg, men den upphittades i dag och skickas inom ett par dagar. Utmärkt.

Jag undrar när jag åker tillbaka...? Mars? April? Hur som helt är det Federicos tur att komma hit först.

Min resa var underbar.