Hela mitt liv är bara en enda provisorisk lösning. Jag tror jag blir tokig. Den här lägenheten är ungefär lika organiserad som en bombhärjad huvudstad. Två människor i en lägenhet som egentligen inte ens räcker för mina saker... och ja, jag älskar mina saker. Många, många, många saker.
Som det är nu så är det lådor, burkar, kassar, påsar, pryttlar, saker gömda i garderober, under sängen, överallt! Det gör mig galen. Det är samma sak var jag en bor vad som än händer. Det är alltid samma jävla sak och jag blir knäpp av det.
Hur gör man för att organisera sig och hålla sig organiserad? Jag vet inte. Jag tror det skulle vara lite bättre om jag ägde ett skrivbord. I ett skrivbord kan man ha pennor, papper, block och ännu mer papper. Det slog mig för några dagar sedan att jag inte ägt ett skrivbord på evigheter och som det är nu får det inte plats heller. Särskilt inte som Oscars skrivbord är större än min mammas matbord. Mammas matbord är ett gammalt biblioteksbord. Det är mycket stort. Oscars förslag var att jag skall ge upp mitt datorbord och dela bord med honom. Jag tycker om mitt datorbord. Det är sextio centimeter brett och mycket behändigt, med en upphöjd plats för skärmen så att man inte får ont i nacken. Dessutom passar det perfekt till min snygga datorstol... som inte ens är en datorstol, men bättre än någon sådan jag någonsin haft.
Jag är så trött på det här. Kaoset i min hjärna fortplantar sig alltid tills det täcker hela min omgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar