Min pappa var starkast i hela världen. Han kunde göra allt. Han kunde trolla fram lördagsgodis och övertala den sista ketchupen i flaskan att komma fram. Han hade varit cowboy i Vilda Västern och han kunde föra ett vettigt samtal med en sten. Han jagade och fiskade och älskade vår lilla gård. Han hade lätt till ilska och lätt till förlåtelse och jag har bara sett honom full två gånger i hela mitt liv. Han använde tjuvknep och var inte alltid på lagens rätta sida, men alltid på hjärtats. Han var en levnadskonstnär.
Min pappa är död. Han kunde inte göra allt. Han kunde berätta historier om sitt liv som ibland hade hänt och ibland inte. Han var egentligen ganska blyg, men dolde det genom att prata med allt och alla hela tiden. Om man träffade min pappa så kommer man ihåg det.
Min mamma är varmast i hela världen. Hon är flickaktig och ungdomlig utan att det blir patetiskt, för hon anstränger sig inte. Hon är helt enkelt bara sig själv. Hon har aldrig stelnat eller blivit gammal. Hon lyssnar på musik på hög volym i sin blå bil och slukar fantasy i en takt som skulle göra vilken nörd som helst vördnadsfull. Hon bär en handduk den 25:e maj och brukar påminna de anställda på biblioteket om att göra detsamma. Hon bor i en liten stuga med sin katt och just nu, när jag skriver det här, är hon utomlands för första gången på flera år. Min mamma älskar att resa och har en underbar karl som heter Bengt och som berättar om troll och flyttsvampar. Min mamma vill klä sig som en hippie och spelar Age of Empires på sin dator. Min mamma har alla goda råd i världen och är också den mest genuint goda människa jag någonsin träffat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar