En stor skillnad mellan svensk och amerikansk TV är att i den svenska är folk fula. Okej, kanske inte fula direkt då, men ordinära. Helt vanligt folk. Kanske är tanken att man då skall ha lättare att förlika sig med dem, men i stället gör det mig bara ointresserad. Om det gör mig ytlig, må så vara.
Om jag knäpper på min TV och skall lägga ned tid på att titta på några som helst program eller filmer så vill jag ha en redigerad verklighet, för ärligt talat är det ju faktiskt det jag betalar för (med min tid, tid är pengar, ni vet). Jag vill ha en historia och något som är intressant att ta in. Jag vill ha visuell såväl som fantasieggande njutning.
Vad är det med svensk TV-industri just nu för övrigt? Feta idioter som åker jorden runt och gör idiotiska saker med fläskiga flin i sina äckliga nyllen? Inavlade puckon som slåss över kläder på rea? Ordinära, fulla, trista, fula, tråkiga och förbannat korkade människor som gör absolut ingenting för att hålla oss sällskap? Hur i helvete kan det sälja? Är det ännu ett bevis på att de som tittar på skiten också är Ordinära, fulla, trista, fula, tråkiga och förbannat korkade människor? Ja, tyvärr. Ingen överraskning där direkt.
Den magiska teaterlådan skall vara magisk, inte ful och trist.
Vill jag ha ordinära människor som gör tråkiga saker så kan jag gå utanför dörren i stället. Då får jag i alla fall lite frisk luft på köpet... och jävlar vilken tydlig bildkvalitet!
Tack för du så elegant säger exakt vad jag tycker. :)
SvaraRadera