19 maj 2007

Que Sera Sera


I går satt jag först större delen av dagen och hade panik inför anmälan mot min person angående min förra blogg och dess innehåll. Efter att ha samtalat med en vän så fick jag dock en ganska skön "Que Sera Sera"-stämning eftersom han påpekade att jag ändå inte kunde göra ett dugg åt saken just nu. Det ordnar sig. På något sätt.

Resten av dagen gick till att jaga runt efter lajvare. Sista anmälningsdatum är på söndag, och självklart hade jag i går vid ungefär den här tiden inte fått in en enda roll. Nu ser det dock ut att ordna sig, eftersom jag fått tag i nästan alla i gruppen. Det kommer att bli underbart och jag ser verkligen fram emot att få ge mig ut i en skog någonstans östan om sol och västan om verkligheten.

På kvällen lullade jag över till min kära granne Mirri och fick snart sällskap av Malkav. Där fick Mirri en snabbkurs i lajv medans hon (lika målmedveten som alltid) fyllde mig med vin. När Oscar senare dök upp och hämtade mig var jag redigt ostadig, men vid förvånansvärt gott mod. Det goda humöret har till och med hållit i sig.

Snart är det dags för fest också, mindre än en vecka kvar. Det verkar som om det kommer en hel hög med underbart folk som jag saknat och längtar efter att rumla omkring med. Självklart blir det ju alltid en del som inte kommer och som man blir ledsen för, men det är inget att oroa sig för i dag. I dag skall jag bara gotta mig åt att det är några få dagar kvar till årets bästa fest. Varför kommer du inte dit, du också?

1 kommentar:

  1. Bortsett från hur oerhört larvig anmälan är mot din blogg (kom igen, wtf är det frågan om egentligen?), så är jag glad att se att du är igång och bloggar igen. This is you. Och Que sera sera, i sanning. Allting som händer som inte tar död på en, är saker man kan skryta om som 70-åring när man sitter i en gungstol på en veranda.

    Min pappa hade t.ex inte varit hälften så intressant om han inte gjort alla de livsfarligt korkade saker han gjort. Anmälningar, fängelse, krockat med motorcyklar, etc. Mycket mycket allvarligare än den (fortfarande larviga) anmälningen som de levererat dig.

    Episoden kommer att komma och gå, och i slutänden är det bara ännu en trofé i bältet som är ditt liv.

    Du ger dig själv alldeles för lite cred fröken YP.

    SvaraRadera