Många pratar om att de läser mycket mindre sedan de började på universitetet. Många har slutat läsa helt. Med mig är det tvärt om. Jag måste läsa andra böcker, måste läsa böcker av mitt eget val för att inte förlora kärleken helt till det skrivna ordet. Missförstå mig rätt, en del av studielitteraturen är underbar, men en stor del är också tradig och full av akademiskt ordbajsande.
Nu har jag läst ut mina födelsedagsböcker. En god vän gav mig ett presentkort på Bokus och för det köpte jag Holly Blacks White Cat och Stephenie Meyers Bree Tanners andra liv.
White Cat var precis som jag förväntade mig underbar. Holly Black har förmågan att göra mig lycklig med sitt skrivande. Hon får mig att vilja skriva. Hon skapar en längtan. Jag längtar efter nästa bok. Jag längtar efter mina egna böcker. Det är en ljuv längtan.
Bree Tanners andra liv spöade skiten ur hela Twilight-serien. Den handlar om en av medlemmarna i den armé av nyskapade som anfaller huvudpersonerna i Twilight-serien. Den är mörk, den är rå och den är mycket mer som en bok om vampyrer borde vara. Den visar att det trots allt finns lite mer än fjolliga emovampyrer i Meyers värld. Det trodde jag faktiskt inte var möjligt.
Nu skall jag sätta mig och läsa dikter och skriva akademiska analyser av dem, men det är okej. Så länge jag fortfarande läser saker jag älskar och minns varför det skrivna ordet är min största kärlek här i världen så klarar jag allt, även att plugga med huvudvärk.
Nu har jag läst ut mina födelsedagsböcker. En god vän gav mig ett presentkort på Bokus och för det köpte jag Holly Blacks White Cat och Stephenie Meyers Bree Tanners andra liv.
White Cat var precis som jag förväntade mig underbar. Holly Black har förmågan att göra mig lycklig med sitt skrivande. Hon får mig att vilja skriva. Hon skapar en längtan. Jag längtar efter nästa bok. Jag längtar efter mina egna böcker. Det är en ljuv längtan.
Bree Tanners andra liv spöade skiten ur hela Twilight-serien. Den handlar om en av medlemmarna i den armé av nyskapade som anfaller huvudpersonerna i Twilight-serien. Den är mörk, den är rå och den är mycket mer som en bok om vampyrer borde vara. Den visar att det trots allt finns lite mer än fjolliga emovampyrer i Meyers värld. Det trodde jag faktiskt inte var möjligt.
Nu skall jag sätta mig och läsa dikter och skriva akademiska analyser av dem, men det är okej. Så länge jag fortfarande läser saker jag älskar och minns varför det skrivna ordet är min största kärlek här i världen så klarar jag allt, även att plugga med huvudvärk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar