Om kultur, konst och pretto.

"När jag hör ordet kultur, osäkrar jag min pistol."

Det är ett utmärkt exempel. Jag tänker från kultur hoppa direkt över till ordet "konst".
Konsten av i dag är till för två sorters människor; de som kan tolka en massa skit konstnärligt och de som vill betala dyra pengar för skiten eftersom det är något att skryta om att man haft råd med.

Konst har blivit synonymt med konstigt.

Konsten att skriva är det samma sak med som den visuella konsten. Går man på en poetryslam eller något annat liknande skit så består det till majoriteten av idioter som står och säger menlösa saker i en oförståelig tirad med högtravande tonlägen. Den som är mest oförståelig och lyckas peta in tillräkligt många finurliga plattityder innan tiden går ut vinner. Om någon (Gud förbjude!) skulle läsa upp en klassisk dikt, en dikt med rim, versmått och innehåll så sågas denne jämsmed fotknölarna.

Likadant med visuell konst. Jag var inne på en hemsida för en konstskola här i krokarna. Någons examensarbete bestod utav att hänga upp ett antal jävla regnrockar i ett tak. Är det konst? Nej. Det är dags att vi börjar skilja på konst och konstigt. Man måste för fan ha någon slags talang för att slå igenom i konsten, och då en kreativ och konstnärlig talang och inte bara talang för att snacka skit om en tom tavelduk med en fläck på i timmar. "Åh, den här fläcken representerar det transendala i mänsklighetens flourocerande mosträvighet. Dess transparenta styrka leder till... bla bla bla."

Var är alla de konstnärer som faktiskt är skickliga inom sitt gebit? De gör ibland illustrationer till böcker, men ställer inte ut. De som skriver fantastiska dikter blir inte utgivna, eller så blir de utgivna och glömda eftersom de faktiskt är skickliga på vad de gör. Att vara skicklig är inte upprörande längre, och är man inte upprörande är man inte konstnärlig. Eller så börjar de skriva sångtexter, för i musikbranchen kan man i bästa fall komma någonvart med talang.

Samtidigt som ingen talang krävs för kultursektorn, så är de också en liten grupp med Kafkaslukande, Norénhyllande hycklare. Ingen släpps in om man inte tycker om samma skit som satt upp riktlinjerna för vad de anser vara finkultur. De har ingen aning om vad i helvete de pratar om, men de pratar och pratar med fina ord tills vanligt folk backar mot dörren och ursäktar sin existens. Ursäktar att de tycker om att titta på tavlor som föreställer saker, pjäser som handlar om saker och läsa böcker där man förstår vad som skrivs och får reda på varför huvudpersonen ställs inför rätta.

Vet ni vad som var den mest fantastiska konstutställningen på de senaste trettio åren?
Rondellhundarna!
Det var det vanliga folket som tog tillbaka kulturen från de baskerbeklädda, vindrickande vänsterivrarna. Det var vanligt folk som helt plötsligt intresserade sig för att skapa och visa världen sina verk. Det var fantastiskt...

och, mina vänner; Det var konst.