Trots värmeböljan så har jag börjat känna höstdofter ibland i vinden. Det är en lisa för själen som jag verkligen välkomnar till fullo. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i somrar och värme, solsken och folks årstidsbaserade utomhuskärlek.
Ge mig regn! Ge mig kyla. Ge mig doften av blöt skog och fallande löv. Ge mig mörker på kvällen som lindar sig runt min hjärna som en sval sjal. Ge mig folktomma gator där lampskenet glittrar i den regnvåta asfalten. Ge mig möjlighet att kunna bära kläder i flera lager tills jag utan problem kan försvinna i vimlet när jag viker av in mot Svartvändargränd.
Ge mig hattväder och ge mig blåst, ge mig vädret som gör alla andra nedstämda, men mig glad. Ge mig en anledning att bara sätta mig ned insvept i en filt och läsa något.
Ge mig höst. Den kan inte komma snart nog.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar