20 juni 2016

Svammel

Jag har en odiskutabel längtan om långa diskussioner, samtal, fantasier. Om att dricka vin i skuggan av ett träd och kedjeröka. Om att promenera i skogen och leta efter utmärkta trollstavar. Om att gömma oss under en gran när det börjar regna. Om att sitta på bryggan nere vid havet och andas.

Jag vet inte vem jag skall göra allt det här med. Barnet är ett faktum, livet är ett faktum, avstånd är ett faktum, så många faktum. Jag vill inte lägga tid på vem som helst och de flesta har ändå inte tid att lägga. Livet kom i vägen för oss alla. I vägen för livet, ironiskt nog.

Jag är så trött. Jag har återfunnit läsandet och tecknandet, men saknar omgivningarna. Saknar att inte känna mig så förbannat ensam, men så minns jag att jag alltid har känt mig så.

1 kommentar:

  1. När vi lyckas ha vägarna förbi varandra så gör jag gärna allt det där med dig. Så länge jag får blåsa såpbubblor istället för att kedjeröka. ;)

    SvaraRadera