Förhållandevis

Rolfie var min första. Det var min mamma som presenterade oss för varandra och det blev genast en fullträff. Jag hade aldrig träffat någon som Rolfie förut och det dröjde inte länge innan vi var oskiljaktiga. I många år delade vi våra liv och upplevde massor tillsammans. Så här i eftertankens blekhet kan jag väl erkänna att mycket av min kärlek berodde på att jag inte kände till någonting annat, men jag skall inte förringa vårt förhållande heller. Han lärde mig väldigt mycket.
Dock så skar sig Rolfie till sist totalt med en av mina vänner, Ols. Det var så illa att Rolfie till och med bestämde sig för att lämna mig hastigt och lustigt. Utan förklaring. Plötsligt var han bara borta.
Det var uppenbart att Ols hade dåligt samvete och snart presenterade han mig för en av sina vänner, S-D. Egentligen var väl inte S-D av den sort jag brukar falla för. För det första var han äldre än mig och hade något lite för luggslitet över sig. Men visst, han visade sig vara pålitlig och stabil och just då var det nog vad jag behövde. Visserligen var han inte så snygg heller, men utseende är ju inte allt här i världen. Det dröjde några år innan S-D började bete sig irrationellt. Det var som om åldern redan tog ut sin rätt. Han blev gnällig och grinig och försummade sina plikter. Han skadade sig på ingenting och var helt enkelt inte särskilt rolig att vara i närheten av längre. Jag måste erkänna att jag inte ens iddes göra slut med honom innan jag började träffa någon bakom hans rygg. Taz och jag möttes på nätet. Han var snygg, ung, cool och jag föll som en fura. Dessvärre visade det sig redan på första träffen att han inte direkt kunde... prestera ordentligt. Han höll inte måttet. Det slutade med att han snodde mina pengar och stack igen. Värdelösa kräk.
Nu kände jag mig sårad och skadad och sökte åter igen skydd hos S-D, även om jag ärligt talat hade tröttnat på honom rejält vid det här laget. Han gnällde på vad som serverades honom, han hjälpte inte till hemma och han var helt enkelt en riktig skithög. När jag slutligen mötte Obbe ute på en av mina nattliga promenader så visste jag nästan genast att det var över mellan mig och S-D. Obbe var erfaren utan att vara sliten och tillfredsställde mig på ett sätt jag inte längre trott varit möjligt - särskilt inte med någon man träffat ute vid ett soprum mitt i natten. Obbe är perfekt.

Så... vad handlar texten om, gott folk?