9 jan. 2008

Ett fantastiskt liv

Alla önskar sig ett fantastiskt liv. Ett ovanligt liv. Ett spännande liv.
Många påstår att jag har ett sådant. Jag påstår att alla har ett sådant om de kan betrakta det rätt.
För, i ärlighetens namn, jag är en historieberättare. Jag kan få vad som helst att låta intressant. Jag kan få folk att med stora ögon lyssna uppmärksamt på en historia om hur jag gick och köpte mjölk. Man ser att de avundas mig, för aldrig är det så intressant för dem att köpa mjölk.

Hemligheten med att ha ett ovanligt spännande liv är att tycka att man har ett ovanligt spännande liv. Ett häftigt liv. Att inte låta verkligheten komma för nära och betrakta den från en annan vinkel när den gör det.

Ett exempel; i somras uppträdde jag på Sjuhäradsfestivalen. Jag bodde på VIP-campingen och käkade backstage. Visst låter det häftigt? Om jag lägger till att jag lyckades fixa in några vänner gratis genom kontakter, såg mitt favoritband när de anlände backstage och att mitt framträdande mottog idel komplimanger så låter det glamouröst, eller hur?

Jag skulle kunna ha sagt att jag bodde på en gräsplätt avskärmad från den vanliga campingen och att förutom avskärmningen var det ingen skillnad, att backstage bestod av ett sunkigt hus där man mumsade varmkorv som var mer eller mindre varm, att anledningen till att mina vänner kom med var för att jag känner arrangören sedan många, långa år tillbaka och att mitt framträdande bevittnades av några få för att ingen annan var intresserad.
Det låter inte lika kul, inte sant?

Min mamma säger ofta att hon är en tråkig person. Hon jämför sig då med sprudlande galningar med en enorm bekantskapskrets som ständigt reser omkring och har tjugotusen intressen.
Min mamma är en underbar kvinna som envisas med att bo i ett torp på landet, som har uppfostrat tre tokiga ungar, som har fötterna stadigt på jorden, men älskar fantasyböcker och filmer. Hon är vacker, intelligent, varm och beläst samt har varit i en skvadron olika länder genom åren. Från att ha varit inbiten stadsmänniska och rädd för de flesta djur flyttade hon med min far ut på landet och kärnade smör, syltade, saftade och var allmänt självhushållande. Efter tio år som hemmafru bestämde hon sig för att plugga igen, gjorde det och skaffade ett nytt jobb. Låter det som en tråkig person? Knappast.

Skulle hon beskriva sig som ovanstående? Nej, hon skulle beskriva sig själv som utan intressen, utan vänner, utan något att tillföra och med för många kilos övervikt.

Så det handlar faktiskt om hur man ser på saker och ting, och hur man framställer dem inför andra. De flesta upplevelser är inte så häftiga medan de pågår, utan det är i efterhand som de kommer till sin rätta.

Stå för dina val. Gör vad du måste, gör vad du vill, betrakta det i den vinkel som krävs för att göra det intressant för dig eller andra.
Ditt liv är faktiskt spännande. Du är en intressant person. Tvivla inte på det.

1 kommentar:

  1. Och nu får jag bara lust att skriva ett liknande om mig själv för att känna mig speciell. Väl skrivet. =)

    SvaraRadera