Glitter i kanten av synfältet

 Jag återupptäcker mig själv och vilken väg jag går på. Jag ser glitter i utkanten av synfältet och känner något slags märkligt... Hopp? Jag vet inte om det är rätt ord, men jag börjar känna igen mig själv litet. Under så många år har jag byggt upp så oändligt många spärrar och borden och måsten och föreställningar som alltid liksom skavt litet på själen.

Vi får se hur det går.