I den ena handen höll jag pistolen. Den andra handen lade jag på dörrvredet. Utan actionfilm och med mjuka rörelser tryckte jag ned handtaget och lät dörren glida upp. Mynningen pekade mot hans överkropp och jag såg irritation gå till lättnad gå till förvåning och sedan, någonstans i en darrning vid ena ögonvrån anade jag faktiskt rädsla.
- Du är inte välkommen här, sa jag och höll pistolen stadigt.
- Jag... jag bor här, svarade han lite häpet och rynkade pannan.
Utan att tveka avfyrade jag vapnet. Kulan bäddade sig in i hans bröstkorg och en röd ros av blod spred sig över den vita skjortan. Han vacklade bakåt. Minen var klentrogen. Två steg till och sedan föll han nedför trappen, handlöst. Jag gick in och lade tillbaka pistolen på sin plats, sedan stängde jag dörren efter mig.
På kvällen stod väskan fortfarande kvar, men nästa morgon var den borta. Inför nästa besök satte jag upp en skylt på dörren och gick för att äta frukost.

*ler*
SvaraRaderaKom och jaga bort den från mitt hem också?
SvaraRadera