Det är liksom som att vara ledsen när man inte har något att vara ledsen över, eller att ha ont i foten fast det inte är något fel på foten. Det slutar inte att vara jobbigt bara för att det är hjärnspöken istället för fakta.
Så hur skall jag hantera det idag? Jag är inte helt säker. Troligen skall jag spela datorspel, småplocka i nya lägenheten, knapra värktabletter mot huvudvärken och lyssna på musik som är helt ofarlig. Ingen depprock idag, inte, bara oseriösa och trygga saker som Draco and the Malfoys eller Cocos Palme. Det är nog skillnaden på jag nu och jag som tonåring - då vältrade man sig i det dåliga. Man rullade sig runt i det och förstärkte det för att känna sig bekräftad och mindre ensam. Nu försöker jag bara hantera det och kanske motverka det istället. Så det här är att vara vuxen? Vet ni, det suger inte så hårt som folk påstår.
