Så skallar ropen mellan trädstammarna i djungeln, och här är åter ett blogginlägg. Jag har saknat att blogga, jag har saknat att skriva. Facebook är för tramsigt och rörigt och fullt med reklam och rekommenderade poster från sidor och folk jag inte bryr mig ett vitten om. Mina vänners inlägg ser jag ofta inte ens röken av.
Sedan blir det ju mer som att ropa ut i vinden, att blogga, menar jag. Men jag är okej med det.
Idag har varit en dag som alla andra. Jag har gjort vuxna saker. Allt jag gör är vuxet nuförtiden, det är jag gammal nog för att påstå. Så jag har vuxet sorterat mina CD-skivor och vuxet lagat mat och vuxet tittat på Buffy med min son. Jag har också väldigt vuxet plockat med mina plastdinosaurier och pratat med en vän alldeles för långt in på natten... Och här sitter jag nu. Klockan är halv två om nämnda natt och jag har missat sömntåget.
Skall inte skriva för långt, för jag behöver verkligen inte hålla mig vaken mer än nödvändigt nu. Skall nog slå på litet av mitt nya favorittidsfördriv i form av podden (mer som en radioteater) The Magnus Archives.
När som helst nu i alla fall.
